Jag blir väldigt ledsen att läsa din och pojkvännens problem. För det första så fyller han ju 18 och då har helt fria händer att frigöra sig helt ifrån hans far. Då rekommenderar jag att han kanske tar kontakt med socialtjänsten, där han kan få hjälp med eget boende. Dessutom kan han ju kanske bo hos dig tills vidare. Det är tyvärr många unga som har detta problem att man är oönskad som barn för föräldrarna. Kanske fosterfamilj är aktuellt för honom då? Du berättar ingenting om hur hans mamma är eller om hon ens finns i livet. Är dom skilda kan han väl bo hos mamman?
Det är svårt och tyvärr nästan omöjligt att ändra på en sådan person som hans far är. Det spelar liksom ingen roll hur man säger eller vad man gör utan han har sitt tänk och går inte att ändra på. Många pappor har ju även alkoholproblem och blir då aggressiva pga det. Jag vet själv hur det är, min far är på ett liknade sätt, skriker och skäller ut mig. Det är nu viktigt att ni alltså bryter mönstret som nu finns, dvs att han inte ska umgås med sin far. Jag vill ge dig beröm att du finns för honom och att du dessutom ställer denna fråga själv åt honom! Fortsätt stötta och finnas till hands för honom. Ni kanske kan vända er till ungdomsmottagningen där man kan få lite samtals terapi.