Ehm. det började i 6:an (går i ettan nu) då jag började må dåligt o kände mig nedtämd, deprimerad, ovälkommen o allt negativt du kan komma på. det höll på från o till med 3 – 4 månaders nedstämdhet o kanske tre veckor då jag mådde måttligt bra. tills nu då jag har mått dåligt i cirka 5 månader även fast jag har bytt skola o har dom bästa vännerna som jag litar på till 110%. jag kommer över sida då jag kollade upp manodepressiv och blev lite rädd över att två av sex punkter stämde. men jag har länge misstänkt eller vetat att jag har ångestattacker, har även haft flera apati lägen den här veckan. så jag behöver hjälp. vad ska jag göra åt mitt pyske?

---

SVAR

Man ska inte till 100 lita på de där "test sidorna" på nätet. De flesta sidorna kräver att man har rätt på alla punkter eller majoriteten och du har ju bara 2 av 6, så manodepressiv tror jag inte. Men du måste ju kolla upp det där med en läkare. Kontakta BUP eller ungdomsmottagningen! Kanske behöver du samtalsterapi och prata ut om dina problem med ångesten och tankarna.

Ibland kan man inte alltid sätta fingret på varför man mår dåligt. En del har ju perioder i livet de bara mår dåligt på helt enkelt, en del får ju höst depressioner. Men du ska ju såklart ta reda på dina problem och ta dom på allvar innan du vet. Jag råder dig även på att jobba upp din självkänsla, då den påverkar mycket av hur du tänker kring dig själv. Har man låg självkänsla hatar man sig själv, ser ner på sig själv samt inte anser att man är värd något. Det finns självhjälp att få gällande självkänsla, då är böckerna av Mia Törnblom bäst. Annars får man mycket bra hjälp med det i terapi.

Det kan ju också vara så att du fortsätter "leva i det gamla livet" dvs du har samma tankesätt nu som du hade förut i den gamla skolan med de tidigare vännerna. Du har liksom inte lämna det livet, eftersom det kanske pågick under en väldigt lång tid och tar därför lång tid att bearbeta. Då pratar vi om KBT terapi som är bäst mot det. Det är mycket viktigt att faktiska prata om det som hände förr, man kan inte förtränga och glömma trauman om man inte bearbetar dom.