Hej! Jag är kristen och har länge varit engagerad i kyrkan, och jag skulle vilja läsa till präst. Min tro är bland det viktigaste jag har. Problemet är att flera personer, bland annat mina syskon, tycker att jag är helt knäpp. Jag träffar dem inte särkilt ofta, men när jag gör det och vi börjar prata om mig slutar det alltid med att de kritiserar mig för min tro och mina framtidsplaner. Jag bor på internat, där jag trivs jättebra och verkligen kan vara mig själv, men när jag kommer hem på lov och så känns det ibland som om jag måste gömma vem jag är för att min familj inte ska tycka att jag är för konstig. Hur ska jag göra för att försvara min tro och stå upp för vem jag är?

---

SVAR

Hej!

Religion rör vid något djupt och personligt. Har man haft dåliga erfarenheter av tro, mött människor som har varit angelägna om att tala om vad som är och vad som är fel, har man stött på människor som med stöd av religionen delar upp människor i "vi" och "de andra", Då kan det vara svårt att samtala om tro och religion utan att gamla känslor kommer till ytan.

Kristen tro står för en livshållning som står för att alla männsikor är älskade och lika mycket värda. Varför blir man arg på det? Jo, det har gjorts mycket ont i religionens namn. Men ser man till kristendomens kärna, som är dubbla kärleksbudet, så kan man väl inte tycka att det är fel? Varför i såna fall?

Vad är det som dina syskon kritiserar? Är det tron i sig, att du tar parti för något de inte tror på? Eller tycker de att du har andra förmågor som slösas bort om du blir präst? Om de har problem med religion, så är det deras problem. Jag tror inte du kan lösa det åt dem. De måste själva vilja göra det. Om du försöker så går det lätt i prestige i det. Då hjälper inga argument i världen. Tycker de att du har andra talanger, så prata om dem. Det kan ju bli ett konstruktivt samtal.

Hur ska du försvara din tro och stå upp för vem du är? Du måste inte tala om din tro med alla människor. Du kan säga till familjen att du inte vill tala om den. Tron är så personlig så att om man ska prata om den på allvar så får man göra det mellan fyra ögon. Då kan man gå på djupet. Att prata i grupp blir ibland bara en debatt spm någon försöker vinna istället för att försöka lära sig något av en annan.

Ibland kan det vara enklare att sträva efter att förklara så lite som möjligt. Försvara din tro med att säga -jag hoppas att det finns en mening. Det är allt. Sen när frågorna om ondska kommer så är det bara att erkänna att man inte har svaret. Men man har i alla fall hoppet.

Var nyfiken på vad de tror. Låt de berätta. Varje gång som de kommer i närheten av ordet kärlek så passa på att uppmärksamma det. Till sist, du vet att du är älskad för den du är. Men du behöver inte utsätta dig för vad som helst för det. Säg ifrån. Jag vill accpeterad för den jag är. Punkt. Fatta det. Man kan inte ändra på någon. Man kan bara ändra på sig själv.

Lycka till!
Anders Hedman