Hejsan, jag är en tjej på femton år som är just nu bekymrad. ända sedan jag var liten har jag alltid varit lite nojig för sjukdomar och att göra bort mig osv men sånt har inte stört mig i alla fall. Och när jag gick i åttan så var jag så säker, typ var nästan aldrig nervös, klarade sånt som att läsa uppsats framför klassen med bravur våga göra bort mig.´Sen på senaste tiden ungefär ett halvår tllbaka har det varit så att jag först har fått spänningshuvudvärk ofta, men det är ju vanligt så det var liksom inte så stort. Sen vet jag inte hur det växte fram men under jullovet började jag att märka att jag har fått kraftig panikångest. Först var det bara när jag gick där det var mkt folk men sen blev det nästan alltid. Efter ett långt tag kämpande och jag hade snackat me mina föräldrar osv, och det mesta gick bra har det nu ommit tillbaka igen, men denna gången känns det värre för nu går jag rund med vanlig ångest hemma också. det är svårt att beskriva ångesten men känns som att den vanliga ångesten är början till panikångestattacken. Jag tror att ångesten beror på att jag är rädd för att må dåligt och bli psykiskt sjuk. Sen spelar jag ju elitfotboll, och då kan det vara så att jag har fått lite av prestationsångest där, för jag får ångest när jag är där och jag älskar att spela men det är liksom att jag är rädd för att flippa ut för tränare och laget osv. Allting grundar i att jag är rädd för att göra bort mig. Mitt liv är också väldigt bra, så har igentligen ingen anledning för att få ångest, det enda man kan hoppas ju är att det ska gå bort men jag tvivlar på det. Vissa dagar känns det bara så hopplöst liksom, jag är också rädd att min ångest kan på nåt sätt försvaga mig för jag är en social person. Har också märkt att jag svettas oavbrutet om händerna när jag blir stressad över något.

---

SVAR

Det låter lite skumt att ditt beteende bara kunde vända sådär snabbt, det borde egentligen ha varit något som utlöste det, något trauma eller jobbigt du gick igenom, där du förlorade denna tanke du hade innan. Du oroar dig alldeles för mycket och det är ett tecken på dålig självkänsla och även självförtroende. Jag tycker du ska skriva ner allt bra du gör på en lång lista, det handlar om allt du anser du blev nöjd med. Med denna övning handlar det om att du måste se det du gjort och inte det du ska göra.

Det är viktigt att du tar en dag i taget och försöker fokusera på den saken just då. Du måste vänja dig i att göra misstag, vi lär oss av misstagen och dom är jätteviktiga för att kunna komma vidare. Vi alla misslyckas då och då, du ska inte räkna antalet misslyckande, utan se dom mer som en möjlighet att förbättra dig. Däremot ska du räkna antalet saker du lyckas med! Ju mer du skriver ner, ju mer säker blir du till slut.

Tänk också på att du kan bara prestera till en viss nivå, när du övergår den nivån blir det bara kaos, så håll dig på rätt nivå. Du ska alltså inte sätta för höga mål direkt, utan dom där små målen är betydligt viktigare än det högsta målet du har i livet.

Det är viktigt att du tar vara på dina vänner och din familj när du får dessa ångest känslor. De kan försöka lugna ner dig och sänka dina krav. Jag tycker du även ska tänka på, vad är det värsta som kan hända om du misslyckas? Antagligen blir ingen arg på dig, världen går inte under för att du gör misstagen eller det blir antagligen ingen katastrof av dina nära om du gör misstag, det blir bara kaos inuti dig. Genom att ha mindre mål som är lättare att klara, lindrar en hel del saker kan jag säga dig.

Du berättade att du spelar fotboll, där kan ju första målet vara, du ska göra 1 mål idag på matchen, eller du ska hjälpa ditt lag till att vinna just denna matchen. Istället för att gå direkt till det största målet "vi ska bli det bästa laget i Sverige". När det gäller skolan tycker jag du ska skriva ner alla prov du lyckats med, ta ett prov i taget och det är när du känner dig säker på det provet så kan du gå över till nästa läxa. Du ska inte stressa med läxor och skoluppgifter, det leder till kaos och en dålig koll på vad du kan eller ej.

Det finns även ångestdämpande medicin mot detta, du bör även prata med kurator eller ungdomsmottagningen om detta fortsätter i längden. Jag tycker även du ska skriva en lista på alla saker som du är bra på, på så sätt fokuserar du mer på det positiva du har, än det negativa. Mia Törnblom har också bra böcker om självkänsla, som du kan läsa!