Hej. jag är en tjej på 17 år, som för tre år sedan träffade en kille, (då var jag normalviktig) men efter några månader med honom gick jag upp rysligt mycket i vikt, som jag nu har tränat bort. tidigare så vägde jag 62 kilo (innan killen) och vägde upp emot 80 kilo som mest, nu har jag gått ner till 57 kilo, 12 kilorna av dem endast på 2 månader, och jag tränar 2-3 gånger om dagen, och jag äter som max xxx kalorier per dag,jag får ångest när jag äter och om jag äter någonting spyr jag oftast pgr av ångest, men den dämpas direkt efter jag spytt eller tränat, jag tycker själv att jag mår bra, förutom att jag ofta är jätte trött, somnar runt halv nio varenda dag även helger, och har huvudvärk och kan känna mig snurrig, men dock hade jag det redan innan.. Min mamma och min pojkvän har börjat reagera och de är väldigt oroliga.. Vad jag än gör så tänker jag på vad jag ska stoppa i mig, när jag ska träna och vad och hur mycket jag ska träna. Min mamma har haft ätstörningar och är orolig för mig.. Bör jag vara orolig? Eller är detta ett normalt beteende? Jag har ingen aning längre.

---

SVAR

Hej fina du!

Detta är som du själv misstänker inte alls bra och jag tycket att du ska göra något åt detta så snart som möjligt. Det har redan gått väldigt långt på kort tid, att du tom börjat att kräkas.
Jag rekommedNerar varmt att du snarast går till en kurator eller liknande och får hjälp med detta. En sådan hittar du på exemelvis din skola eller ungdomsmottagningen alternativt att du vänder dig till en ätstörningsenhet (ibland kan många känna att de först vill gå till tex en kurator då det kan kännas som ett för stort steg att börja med).
Ta detta på allvar, du riskerar att hamna i en sjukdom som tar många år att ta sig ur. Ju förr du söker hjälp och kommer ur det ju mindre blir risken.

Du är värd att få må bra med dig själv och kroppen!

Stor varm kram, Catherine