Hej, jag är en helt vanlig tjej på 14 år . Jag vet att jag är normalviktig, är 152-153 cm lång och väger xx.x kg (ungefär). Jag tränar mycket, älskar mat och äter nog ganska nyttigt, så jag är ganska hälsosam . Eftersom mina föräldrar lever så här så blir det så automatiskt… MEN! Detta går ibland till överdrift, jag tänker att jag måste behålla det här nyttiga och vill vara så hälsosam att jag ibland kanske inte tillåter mig att äta så mycket sötsaker , chips och liknande som jag egentligen skulle kunna göra med gott samvete, eftersom jag rör så mycket på mig (det har jag fått lära mig iaf). Hur ska jag göra för att få bort de här tankarna? Jag är absolut inte anorektiker eller liknande , jag äter jättemycket vanlig o nyttig mat och mår bra men de här tankarna om kalorier och träning vill inte försvinna. Hur ska jag göra? Tack på förhand! :)

---

SVAR

Hej fina du!

Tycker det är så bra av dig att du ställer den här frågan, att du tar ansvar för ditt välmående och vill förebygga att hamna i en ätstörning.
Det är väldigt viktigt att du får tag om dessa tankar nu innan de går längre. Sluta för det första att läsa om kalorier eller fett eller alla dessa råd om viktnedgång vi möts av i tidningarna. Jag vill att du ska försöka jobba på din självkänsla, dina tankar kring detta. Ta till dig det omgivningen säger till dig, att du kan äta godis utan något dåligt samvete, godis är inte gift. Du kan också ta till dig att du har rätt att äta godis även om du inte skulle träna. Det är inte hela världen alls. Då du är väldigt hälsoinriktad så vill jag inte att du glömmer bort att lika bra som du tar hand om kroppen måste du ta hand om själen för att må helt bra. Det blir lätt att vi hamnar i dom här tankarna när vi inte fyllt på själen. Jag vill att du pronto börjar ta hand om ditt själsliga jag. Det kan vara att äta godis och unna sig god mat, tänka goda tankar om sig själv så att du inte glömmer att du är värdefull, gör roliga saker, unna dig saker som fyller på dig som människa helt enkelt. En bra ungdomsbok är Du äger av Mia Törnblom, läs gärna den. Om du skulle känna att detta inte ger med dig så vill jag att du kontaktar tex en skolkurator så att det inte utvecklas till en sjukdom som ofta tar flera år att ta sig ur.

Kom ihåg att du är värdefull och att livet måste levas själsligt också för att vi ska mår bra.

Stor varm kram, Catherine