Hejhej ! nu är det såhär att när jag var liten har jag alltid vatt petig med mat. Men min mamma tvingar mig att äta för hon vet att jag kan ”falla tillbaks” till de tiderna då jag var superskinny. Och det är jätte jobbigt, jag äter inte i skolan för när ja kmr hem vet jag att jag måste äta. Och det går INTE att snacka med min mamma. Men det är inte alltid hon som tvingar mig jag äter själv också när jag e hungrig. Jag äter mycket chips och onyttigt på rasterna i skolan osv. Jag blir jätte sur på mig själv när jag äter och jag går inte ner när jag tränar! jag pallar inte heller träna… Jag ser alla mina kompisar som är jäätttee smala och fina och min mage hänger utanför brallorna det konstiga är att mina ben är smala och långa :( snälla svara såfort du serdetta!

---

SVAR

Fina du!

Du ska absolut ta hjälp för detta och det på en gång.
Det är inte alls meningen att du ska må så här och vara så dum emot dig själv. Iväg till skolkuratorn eller någon på ungdomsmottagningen så du får stöd på en gång. Så kan ni där gå igenom hur läget är, om det är lämpligt att söka sig till en ätstörningsenhet.
Jag vet att det är knepigt med föräldrar ibland. Dom vill så väl men kan kännas som ett"hot" och blir inget bra alls. Jag tycker att ni ska sätta er ner och prata, att du berättar att du inte mår bra med maten och behöver hennes stöd, inte en fångvaktare. Låt henne få veta och prata om hur ni kan gå vidare för att du ska må bättre.

Du är värdefull och värd att få äta och njuta av livet!

Stor varm kram, Catherine