Hej! jag har haft ätstörning i några år nu men försöker att bli frisk. Hemma har vi nyligen börjat med att mina föräldrar gör/lägger upp mat åt mig. Problemet är att jag har så himla blandade känslor inför att gå upp i vikt och jag mår jättedåligt över att inte ha kontroll över vad jag äter. Jag tror att jag behöver någon slags bekräftelse eller garanti för att jag kommer att må bra även när jag har gått upp några kilo och jag är som många andra orolig över att jag bara ska fortsätta gå upp i vikt. Jag vet att många(För att inte säga de flesta?) som försöker bli friska från ätstörning har ungefär samma problem som jag, men då är det så att jag inte känner att jag får någon stöttning från personalen på enheten och det är också som att både de och mina föräldrar i stort sätt idiot-förklarar mig pga mina problem. Vad ska jag göra för att de här oroliga känslorna ska försvinna? Hur mycket bör jag äta ungefär? (170cm, xxkg) Kan jag gå upp i vikt om jag ökar mitt energiintag men ändå inte går över ca xxxx kcal?

---

SVAR

Hej fina kämpen!

Duktig du är som kämpar på. Jag lovar att alla tankar på att vikten kommer rusa uppåt i all evighet kommer att försvinna. Den tanken har vi ALLA haft som varit sjuka. En sak som är viktig att komma ihåg är att kroppen kan svälla lite i början. En annan sak som är viktig är att komma ihåg att man i början behöver mer än andra. Jag kommer själv ihåg ifrån min sjukdomstid att jag blev livrädd när jag åt mer än andra runt omkring mig, att jag inte ville lägga ner gaffeln men var livrädd att jag då jämt skulle äta 5 potatisar mer än andra. Det lärde jag mig sen var just för att när vi haft dessa begränsningar så länge behöver både kropp och själv få äta igen för att senare plana ut och bli portioner som "alla andra"
Ett hett tips, skaffa en mentor på http://www.abkontakt.se
Någon som själv varit sjuk men som idag är helt frisk som du kan få stöd utav, som förstår.
Kom ihåg att detta "dumförklarande" oftast handlar om att de helt enkelt inte förstår. Prata med dom, berätta HUR du vill bli bemött.

Du klarar det här, kom ihåg det!

Stor varm kram, Catherine