Jag vet tror inte att detta kommer att hamna under rätt kategori, men jag kör på.
Ditt brev verkar i grund och botten inte handla om flickan. Att man är vara kär kan ibland göra ont och vara riktigt jobbigt. Dock brukar det inte pusha en till att planera något så enormt drastiskt! Jag tror av hela mitt hjärta att du måste berätta hela sanningen för dina föräldrar eller någon annan vuxen som du litar på. Du behöver få hjälp så att du kommer ur detta! Livet ska inte handla om att konstant må dåligt, jag lovar!
Att du inte fick ordentligt med hjälp på ungdomsmottagningen betyder inte att du inte kan få hjälp på något annat ställe. Man kanske kan kontakta BRIS och att de kan lotsa en vidare. Eller kanske kuratorn på skolan... Det finns hjälp att få, våga be om det!
gör inget dumt!