Jag har ångest, ångest är det jag känner hela tiden, det är som ett tryck i bröstet som blir närmre och närmre hjärtat, jag klarar inte av paniken jag har varje dag, och jag vet inte heller vad jag ska fråga så det är nog bäst att jag bara skriver hur jag känner… Mycket som har hänt i mitt liv är orsaker till varför jag är som jag är idag, jag är nöjd med mig själv, jag har bra vänner, men jag släpper inte in vem som helst, det är som om jag har en ring runt mig och det är bara vissa som jag släpper in, detta gör jag inte medvetet heller. Jag har ångest för vissa saker i livet som jag inte kan ändra på, jag undrar alltid varför det har blivit som det har blivit, jag förstår inte, och jag vill egentligen förstå. Jag kan nämna också att jag har ätstörningar, självmordstankar och panik ångest, men det går också i berg-o-dalbanor. Det har varit bra ett tag nu, men jag känner ångesten börjar ta över mig igen. Jag har en speciell person i mitt liv som har kommit väldigt nära mig, jag tror själv att jag inte kan klara av mitt liv utan att ha han vid min sida, han är den som har kommit förbi "ringen". Jag kan inte öppna mig för folk, för jag är bara rädd för att bli lämnad, och jag kan inte hantera smärtan när någon lämnar mig, antingen vän eller partner. Grejen det jag tror är att jag behöver prata med någon men jag vet inte vart jag ska vända mig till, vem ska jag prata med? Då menar jag en professionell människa. För jag har ju pratat med alla mina vänner, och försökt tänka annorlunda, men jag kan inte, jag vet inte hur mycket längre jag klarar av. Det har varit värre, jag har flera gånger försökt tagit livet av mig för jag inte orkar av livet längre, för jag har sån ångest… Rättare sagt… vart ska jag börja, och vad ska jag göra?

---

SVAR

Du kan vända dig till BUP, ungdomsmottagningen, skolsköterska, skolkurator, bris eller stadsmissionen. Med terapi och medicin kan du bli av med dina problem, det finns ångestdämpande medicin. KBT är en bra terapi mot ångest, dvs man tittar på dom tankarna man får i samband med sina ångestattacker för att förändra sina tankar.

När det gäller dina självskador ska du tänka på att dina ärr ska du leva med resten av livet. Vad ska du säga till dina kommande barn? Försök hitta andra saker att agera mot när du får dessa attacker, det kan vara att du slår ner böcker i en bokhylla, att du skriver av dig, springer/promenerar, att du går ut i skogen och skriker av dig all ilska och ångest.

Dina självmordstankar är allvarliga problem och måste tas på allvar. Självmord är aldrig någon lösning. Jag har kontakt med en del föräldrar som blivit av med sina barn i självmord och dom kan inte leva sitt eget liv längre. Varje dag påverkas dom och tänker på händelsen.