Hej! Jag hade inte tänkt skriva till dig men jag känner att jag behöver få berätta lite tankar. Tycker inte om mig själv.Tycker ofta att jag är sämst ,att det jag inte gör duger.I bland känns det som att allt hade varit bättre om jag inte fanns. I 8:an ville jag inte leva längre.Jag blev mobbad och utfryst.Under den perioden jag började skära mig. Gillar inte min kropp tycker att jag är jätte fet och ful.Började tycka det när jag kom in i puberteten.När jag gick i 5-6:an önskade jag att jag kunde få Anorexi för då var man alléfall smal.Vill inte visa mig på stranden i bikini längre.Tänk om jag vore smal och fin och oftare kunde känna att jag dög och var bra på saker kanske inte bäst men ändå bra.Vad lättare livet hade varit då. Jag tycker inte om min diagnos Autism känner mig ännu sämre nu när jag fått den.Att ha ADD är inte heller kul. Önskar att jag vore som alla andra.Hade många vänner, riktigt jobb ,bra betyg,var bra på matte,hade bil och körkort osv.Helt normal utan några diagnoser! Nu när student tiderna varit känns det extra jobbigt. När jag kommer börja att praktisera så kommer arbetsförmedlingen att ge arbetsgivaren bidrag för att jag ska få vara där.Får för mig ganska ofta att om en arbetsgivare inte får pengar för mig så kommer igen vilja anställa mig eftersom jag är för kass.Vet att det inte är så men tänker så än ändå. Ve inte om jag har en bra relation till mat.Jag har svårt att känna mig lagom mätt. Slarvar ibland med maten,hoppar över lunchen och skippar att laga någon middag.Svårt att komma på vad jag ska laga för mat ibland. Har börjat äta godis allt oftare när jag känner mig nere vilket jag hatar.Vill ju gå ner i vikt och inte upp. Vet inte vad jag ska göra orkar inte gå runt och känna så här längre!

---

SVAR

Du har alldeles för mycket saker som tynger dig, så mitt första råd är att börja i samtalsterapi, där du kan ventilera dina tankar och känslor med en person som försöker förstå och som lyssnar! Du kan vända dig bla till ungdomsmottagningen.

Sen vill jag påpeka att dina diagnoser är inte ditt fel, du ska inte känna skuld till att du fått dom. Ingen vill ha en diagnos och ingen kan påverka så man kan undvika dom. Du säger att du vill vara som alla andra. Seriöst, hur roligt är det i längden? Att vara unik, speciell och bra på sitt egna sätt är enormt mycket bättre. Jag strävar hela tiden i mitt liv att gå min egen väg, att inte låtas påverkas av andras åsikter, om dom påpekar någon om mig som de inte är nöjda med, då är det ett tecken på att man ska lämna dom personerna för gott. Dom som inte kan acceptera att du är som du är, dom är inte värda dig! Mitt arbete går mycket ut på att sprida att vi alla ska gå våra egna vägar och skita i folks åsikter. Är det någon som har problem, så är det ju dom om de inte kan acceptera det.

Att du har självmordstankar är allvarligt och du måste göra något åt det. Du måste berätta för någon vuxen som du vet lyssnar bra. Att ha alla dessa tankar inom dig försämrar allt, det blir som en bomb med samlade tankar/känslor, sedan sprängs den bomben och allt blir kaos i din tillvara, dvs du kommer inte kunna göra något alls då. Det är viktigt att du tar tag i detta NU och inte imorgon.

Det finns bra självhjälpsböcker om självkänsla av Mia Törnblom. Du berättar att du tröstäter, vilket bara gör till en ond cirkel. I stället för godis, ta frukt eller nötter! Har du tråkigt och är rastlös, ta en promenad med musik i öronen istället för att lägga dig i soffan framför tv;n. Genom promenader bildas ämnen i kroppen som gör dig på bättre humör. Dessa ämnen bildas även om man tex tränar på gym. Du behöver komma ut och göra roliga saker också. Ta en dag och bowla, gå på stan, bio, eller gå på en teater.

Jag tror inte ett dugg på att du skulle vara kass med att jobba på ett jobb. Det gäller bara att hitta det där extra som just du klarar av, vi alla är olika och vi är olika bra på saker. Du ska inte oroa dig så mycket för framtiden, det mesta löser sig ju längre tiden går. Det är bara söka ordenligt med jobb och hoppas på det bästa och praktik är en jättebra start in i arbetslivet.

För att tillägga om dina diganoser, så ska du inte se dina drömmar och framtiden som ett hinder bara för du har dom. Se tex på glada Hudikgänget, dom är riktigt berömda och trotts deras funktionshinder, så spelar dom teater och även gjort en helt egen långfilm!

Att vara smal är bara ett dåligt ideal som blivit i samhället. Jag får många mail ifrån unga som är inne i anorexi träsket och dom är så enormt nere i mörkret så de svävar mellan liv och död, just för att de har väntat för länge innan de bad om hjälp. Hellre har jag en flickvän som är mullig än en som är pinsmal där man ser skelettet på. Se det unika hos dig istället för att du bara är kraftig!

Skriv ner positiva egenskaper hos dig på en lapp, tex du är bra på att lyssna, bra på att skriva dikter osv. Den lappen sätter du upp vid sängen, så du ser den varje dag och intalar dig om att du är värdefull precis som du är. Du bör även vända dig till någon form av terapi tex hos ungdomsmottagningen.

På min blogg finns även bra med tips. http://antimobbning.wordpress.com