Hej. Nu är det så, att för ungefär ett år sedan mådde jag rätt dåligt, både med dödsfall, en medicin (som jag ej tar nu) som gjorde mig rätt depp och massa irriterande tankar som drog ner mig. Jag skärde mig och har fått massa fula ärr efter det. Jag har fått massor av hjälp sen dess och jag känner att mitt liv blivit mycket bättre. Jag kom ganska nyligen i kontakt med en kille här på ungdomar.se och vi är nu tillsammans sedan 4 månader tillbaks. Han och många andra har uppmuntrat mig att inte skära mig igen och har fått mig att må betydligt bättre. Men nu är det så också, att en utav mina allra bästa och finaste vänner mår typ skit…Jag har försökt hjälpa henne, och hon har pratat lite med hennes mamma, men inte om att hon skadat sig själv – inte skärt sig dock. Jag är säker på att om hon fortsätter, vilket hon säkert kommer att göra, därför att hon verkligen inte kan sluta, kommer det bara bli värre, för jag har varit i exakt samma situation som hon. Samtidigt, blir jag så fruktansvärt arg på henne, för att hon först säger att hon ska försöka låta bli, och sen gör det ändå…Jag orkar inte riktigt säga till henne igen och igen utan har nästan helt lämnat ämnet… Men å andra sidan förstår jag henne totalt och är inte arg på själva henne, utan på det hon har gjort. Jag är delvis arg på mig, eftersom jag mådde dåligt vid ungefär den tiden jag träffade henne, och hon därför att hon har levt igenom min berg och dalbana…. Men åter till själva frågan. Hon vill känner sig inte bekväm i att prata med kuratorer elr liknande om det, utan hon säger allting till mig, och delvis lite till sin mamma då. Jag vet själv hur svårt det är att sluta, men det är nästan ännu svårare att försöka hitta en lösning – när jag inte ens bor i närheten av henne…(Hon bor i Dalarna och jag i Hudiksvall…). Snälla hjälp..Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.. All ilska till detta självskadebeteende, och delvis till mig, får mig att vilja riva sönder mina armar eller vad som helst…Bara det skulle få henne att sluta… Jag skulle verkligen göra allt för att hon ska må bra. Allt och mycket därtill. Jag hoppas verkligen ni kan hjälpa mig, att hjälpa henne…<3

---

SVAR

Självskadare som får kontakt med andra självskadare smittar av efter varandra. Här gäller det att ta det riktigt lugnt och du ska absolut inte bära allt ansvar i att hon mår dåligt. Risken är att när man själv inte är 100 % fri ifrån sitt eget "missbruk" som det faktiskt är, så ska man heller inte hantera andras problem. Man måste vara psykiskt stabil innan man kan ta ett så stort ansvar som att hjälpa andra som skadar sig. Annars slutar det med att ni båda sitter där och skadar er och går rakt ner i mörkret tillsammans. INTE bra!

Vad är anledningen till varför hon inte vill ha kontakt med kurator eller liknade? Har hon tidigare haft dåliga erfarenheter av det, eller är det bara en fördom som tyvärr många har? Det här är ett så stort problem så en vanlig mamma inte kan hantera själv heller. Det krävs proffs hjälp. Ungdomsmottagningen är bra att vända sig till, där det finns många kunniga människor.

Din vän kommer aldrig bli av med detta om hon inte väljer att få hjälp utifrån. Man kan aldrig hjälpa sig själv på egen hand med självskador, det krävs att man blir av med sitt beteende genom att fokusera på vilka tankar man får i olika sammanhang där man känner behöv av att skada sig. Få henne att inse att hjälp är nödvändigt och att de inte finns annat att göra. Var envis med henne, men tjata inte för ofta för då kan det bli omvänd situation, dvs du får henne att lägga skulden på sig själv ännu mer.

Jag tycker du ska vara riktigt försiktig med detta, så du inte råkar illa ut själv nu när du äntligen blivit av med det mesta. Hon kan ju även ringa bris och prata ut med en vuxen person. Få henne att förstå att det hon gör är allvarligt och hon ska leva resten av livet med sina ärr.

Du kan ju också alltid hänvisa henne till min blogg, där det finns många äldre inlägg om just självskador, hur man hjälper och blir av med missbruket. http://antimobbning.wordpress.com