Hej, Jo det är så att jag har just gått ut 9:an. Jag är inte en person med ett socialt handikapp eller tyst, jag är väldigt utåtriktad och anses vara väldigt social med ganska högt självförtroende. Jag har också ganska många vänner. Men jag har alltid lätt blivit nervös, men jag har oftast ignorerat det och min nervositet har alltid släppt väldigt fort. Men i vintras runt februari spårade min nervositet ur totalt. Det började när jag skulle till en del personer som var runt 5 bast äldre. Inför detta var jag mycket nervös men jag gick ändå till den "festen". Men innan någon alkohol var inblandad så mådde jag illa som fan. Det löste sig tillslut utan att jag gjorde bort mig eller något i den stilen. Men efter denna gång så har jag alltid blivit jätte illamående vid minsta typ av nervositet. Och om jag inte blir illamående så blir jag kissnödig eller mer. Det krävs nästan ingenting för att jag ska bli nervös nu, och blir jag det så sätter min illamående igång. På vissa fester har jag gått efter 10 min för min illamående har blivit otrolig. Även fast jag har varit bekväm med personerna där. Men det har blivit värre och värre, för några dagar sen träffade jag en tjej som jag känt under hela högstadiet som jag känner väl och som är jätte snäll. vi har väl blivit bättre och bättre vänner och lite på G. Men när vi skulle ses så mådde jag illa på bussen. Sen framme hos henne satt vi i några solstolar och snackade och jag blev totalt illamående så jag behövde gå till toaletten och jag började spy. Hon blev förvånad och försökte hjälpa mig så väl hon kunde(gjorde nog oss till lite bättre vänner) Men hon insisterade på att hjälpa mig hem osv. Och det gick väl bra, men det blir bara värre och värre. Speciellt nu när jag blir nervös inför henne så att jag spyr, även fast vi är otroligt bra vänner. Är det här normalt? Och vad ska jag göra åt det? För jag kommer flytta utomlands till hösten så jag vill träffa henne en del, och jag kommer kanske må ännu sämre där isf, Snälla hjälp mig, det börjar bli ett totalt problem som går åt h*elvete. För jag kommer inte kunna göra som jag vill längre, snälla. /Mvh nervös.

---

SVAR

Hej på dig!

Det låter som att du har utvecklat en form utav ångest. Jag kan inte ge dig en diagnos, då jag inte är läkare.

Så här står det på en hemsida:
Panikångest diagnosticeras efter patientens egen beskrivning. Det finns inte några prover man kan ta för att ställa diagnosen. För att få diagnosen panikångest ska man ha haft minst fyra av symtomen nedan. Dessutom ska symtombilden uppfylla det karakteristiska förloppet: uppträda plötsligt i form av en attack, nå sin kulmen inom tio minuter och sedan avklinga relativt fort.

Vanliga symptom
Hjärtklappning, bultande hjärta eller ökad hjärtfrekvens
Svettning
Darrning eller skakning
Muntorrhet
Svårigheter att andas
Kvävningskänsla
Obehag eller smärta i bröstet
Illamående eller magbesvär
Yrsel, ostadighet, svindel eller matthet
Overklighetskänslor inför en själv eller omgivningen
Rädsla att förlora kontrollen eller sitt förstånd
Dödsångest
Värmevallningar eller frysningar
Stickningar/domningar i händer eller fötter

Jag rekommenderar dig att finna en psykolog med KBT inriktning. Dessa arbetar mycket med att utreda och behandla sådana symtom. MEN som sagt jag är inte läkare och kan inte göra bedömningen om det är panikångest som gör att du reagerar med illamående. Besök ngn som kan göra en utredning.

Lycka till!

//Susanna