Hej! Jag är en tjej på nitton år. Jag äter så lite jag bara kan. vissa dagar äter jag ingenting. När jag äter något som har mer än 100 kalorier i sig så börjar jag gråta för att jag får sån ångest. Jag undviker att gå hem till kompisar för jag vet att dem äter mat och fikar ofta. Jag dricker knappt något vatten för jag känner hur magen blir större när jag dricker. Läsk och juice dricker jag aldrig. Jag vågar inte ställa mig på vågen då jag är rädd för att jag ska vara för långt ifrån min målvikt. min målvikt är 44kg(inte ett kilo över). Jag är 169cm. Jag har länge haft tankar om att gå ner i vikt och min lägsta vikt har varit 54kg. Jag har under flera år skurit mig över hela kroppen och perioder legat inne på både barn och vuxenpsykiatriska slutenvårdsavdelningar. men då på grund av självmordsförsök och uppskuren kropp. men nu verkar problemet ha försvunnit och satt sig i mat-delen i hjärnan istället. Jag tittar ofta på bilder på smala och anorektiska tjejer och tycker att de är jättefina. Jag har blivit jättetorr i munnen och svimfärdig när jag reser mig upp sen jag började att äta och dricka mindre. Jag gömmer mat i servetter och i min väska. sist jag kollade min vikt vägde jag något på 60kg. Har jag en ätstörning även fast jag är normalviktig?

---

SVAR

Hej fina du!

En viktig sak att veta är att de allra flesta med ätstörningar är just normalviktiga. Det är inte som man tror att det är vikten som avgör om man har en ätstörning utan det handlar om tankarna man har och handlingarna. Att man tex får ångest när man äter enligt sina egna mått för mycket, får väldigt dåligt samvete (så där att hela dagen är förstörd) och liknande.

Du ska absolut ta hjälp för det här. Du har varit så oerhört duktig att tagit dig ur liknande svårigheter förut. Du har det som krävs för att ta dig ur det här. Jag tycker absolut att du ska läsa på mina andra svar om vart man kan söka hjälp och ta den så snart som möjligt. Man kan också läsa mer på http://www.abkontakt.se

Du är värd att få må bra med hela dig och inte straffa dig så här. Du klarar det här, du behöver bara, precis som alla med en ätstörning hjälp på vägen! Ta den!

Stor varm styrkekram, Catherine