Det är många som känner likadant. Man vet inte om ägget eller hönan var där först. Det blir lätt ett virrvarr av alla känslor och problem. Det är också oftast då psyket inte orkar och tar till en kontroll genom att säga till dig "bara du kontrollerar maten så slipper du all ångest". Problemet är att istället kapslas alla problem in i en ätstörning som man då i första taget måste få bukt med för att sen reda ut resten av sina problem.
Jag håller inte med dig om att du inte ska belasta din familj med det här. Tänk om du själv var mamma. Skulle du vilja att din dotter "skonade" dig med sina problem och led i ensamhet eller skulle du vilja att hon berättade så att hon kunde hjälpa dig vidare till vård? Det är ändå du som kommer göra jobbet, inte din mamma eller pappa. Jag hör att du redan nu har en idé om att du skulle vara något stort monster vilket inte stämmer med verkligheten utan bara i ditt huvud. Att du dessutom är deprimerad och tom kräks säger att det här har gått väldigt långt och att du behöver få hjälp snarast. Att du inte orkar med vännerna längre är också allvarligt men tyvärr väldigt vanligt när man mår så här. Jag råder dig varmt att berätta. Hör sedan av dig till en ätstörningsenhet där du bor. Alla enheter ligger på http://www.abkontakt.se
Du är värd så oerhört mycket mer än det här! Ta den hjälp som finns där för dig!