Okänd
Annat
Hej, jag har ett kompisproblem. Jag har ganska många kompisar i skolan som jag tycker om väldigt mycket. Och en ännu närmare kompis som jag umgås mest med. I skolan är jag alltid med dom. Men på fritiden här jag aldrig någonting att göra, alla hittar på saker med varandra men dom frågar inte om jag vill vara med, och min bästis är jag heller inte med så ofta. Hon är jättesvår att få tåg på för hennes mobil funkar tydligen inte som den ska, det räcker inte med ett sms som typ "Hej, ska vi göra nåt idag?" utan man måste skicka typ tre sms till och kanske tom. ringa till henne om man ska få någon kontakt med henne! Det är så störande för man måste nästan alltid bestämma flera dagar i förväg och hur kul är det nu när det är sommarlov? Plus att det ALLTID är jag som frågar om vi ska göra nånting. Hon är nästan jämt med sin släkt så jag fattar inte att hon aldrig tröttnar och vill hitta på nåt med mej en dag? SÅÅ mycket kan hon ju inte ha att göra när det är sommarlov? Mamma och pappa frågar hela tiden och undrar om jag inte har bestämt att vara med någon kompis och jag säger jämt "jag vet inte". Det blev såhär när jag började på högstadiet, först tänkte man "åh vad kul, en massa nya kompisar!" i lågstadiet var jag jämt med kompisar, men vi här växt ifrån varandra nu och dom har hittat nya vänner. Vad kan det här bero på? Har jag inte kommit tillräckligt nära de kompisar jag har nu så det är såhär? Jag bor ganska långt bort ifrån mina kompisar, ute på landet, kan det vara därför? Alla mina kompisar, förutom min bästa, spelar i samma lag i fotboll, jag har aldrig spelat det. Skulle jag ha fått bättre kontakt med mina andra kompisar om jag skulle spelat fotboll jag också? Det är väldigt tråkigt när man själv sitter hemma vid facebook och så ser man alla roliga saker som alla gör, de hittar på kul grejer varje dag. Nu är det knappt så att jag ser framemot lov för jag vet att jag kommer sitta och ha jättetråkigt varje dag och sen när någon frågar vad man har gjort så får jag svara "Nja, inget speciellt…". Hur kan man känna sig så ensam när man egentligen har folk som känner en väl omkring sig? Snälla hjälp mig.
SVAR
Vänskap är inte lätt att hantera. En del gillar att bara ha ytliga kontakter, en del är mer intresserad av att hitta en djup kontakt som man umgås med flera gånger i veckan. Jag känner igen ditt problem till 100% faktiskt, det var precis så för mig. Ingen frågade mig att hitta på något och på gymnasiet hade jag tom folk att umgås med i skolan, men aldrig fritiden.
Jag började i en bowlingklubb för att komma ut utanför hemmet, så det inte bara blir skola och tråka hemma. Jag tycker du alltså ska hitta någon hobby eller aktivitet, behöver ju inte ens ha med sport att göra, en del älskar att gå ut i naturen och fota. Jag tycker även du ska testa dina vänner och se vad som händer om du föreslår om något, som en filmkväll, bio eller bara gå på stan. Du ska även utnytja internet som en tillgång till att hitta nya kontakter, ibland lär man känna en likasinnad ganska bra, för man lär känna personligheten och intresset före tex utseendet. Detta använde jag mig mycket av, jag träffade internetvänner i från olika städer i verkligheten. Några kontakter har jag faktiskt kvar, trotts det var 8 år sedan nu.
Försök alltså att komma mer utanför hemmet, jag går faktiskt på bio själv eller på en teater helt själv, bara för att lyckas ta mig ut så det inte blir så ensamt inne på sitt rum. Det är när man är ensam som man faktiskt har tid till att tänka dom där negativa och jobbiga tankarna.
Det är tyvärr fler än du tror som har exakt samma problem. Jag hade kontakt med en person som hade fullt upp, dvs som bokade in olika vänner varje dag i veckan, det slutade med att hon själv gick in i en depression för att hon aldrig tog hand om sig själv. För dig är det ju precis tvärtom, du har för lite som gör dig ledsen. Du ska heller inte jämföra dig med andra människor, vi alla är olika och har olika behov av kontakt.
Visningar : 214
