Okänd
Annat
Hej! sen jag var 15 år har jag varit intresserad av min kropp/vikt. i vissa fall är jag jätte strikt, och i dom andra fallen äter jag allt och ingenting. i höstas fick jag bulimi, jag åt strikt på dagarna (i skolan) och när jag kom hem, helst om ingen va hemma åt jag allt jag kunde få tag på, jag åt så himla fort också, flera mackor, knäckebröd, lussebullar, choklad, chips ja allt som är förbjudet när jag är strikt. när jag va proppmätt så jag nästan sprack gick jag in på toaletten och spydde, helst skulle det komma blod också så det var borta. jag hade sån skam över mig själv, och oftast bestämde jag mig att inte gå i skolan dagen därpå för jag kände sån skam och fetma över mig själv. nu har jag bestämt att aldrig mera spy, för jag vill inte hålla på så. nu äter jag strikt och vissa dagar HETSÄTER ! den här veckan sen i söndags-tors har jag ätit två max tre små nyttiga mål om dagen men ikväll blev jag sugen, och jag tänkte ett tag ska jag äta eller ska jag inte? jag blir inte nöjd jag äter och äter och det går fort jag njuter inte men hjärnan njuter! jag kommer aldrig blir av med den här äckliga signalen i min hjärna! jag har läst att om man vill bli av med bulimin ska man sluta att banta men jag vill inte sluta banta, jag vill bli smal, i mitt fall vill jag har bort HETSÄTNINGEN jag hatar det. och om någon säger att jag har gått upp i vikt m.m (vilket aldrig händer) så känner jag en sån skam över mig själv och jag vet inte vad jag ska ta vägen. Jag kollar också alltid hur mycket andra äter, och jag blir glad om andra äter och jag blir jätte avunsjuk och då menar jag JÄTTE avunsjuk på kompisar / folk som har gått ner i vikt. Ingen vet om det här, för skulle jag berätta det till min familj så skulle dom inte förstå, för jag gör det här så bra, jag smyger när jag äter, hetsäter när dom inte är hemma. jag skäms också om jag ska köpa godis/fika m.m jag tänker att andra tkr att jag är så himla tjock/fet jag vill inte se mig själv i spegeln m.m. usch egentligen så finns det bara ett sätt att jag ska må bra, och det är att jag ska gå ner i vikt, jag väger kanske 56-58 och jag är en 1.67 cm lång. om jag har varit strikt med maten så kan jag gå ut och va social, äter jag mkt så vill jag inte visa mig för jag känner mig så fet. :( hur får jag bort det? jag är också deprimerad vilket mamma och dom ser. jag har varit inne i mitt rum med pyjamas kläder sedan söndags, ingen har ringt mig, visst jag har inte ringt någon kompis heller, men jag känner mig värdelös hatad och ensam ! jag har tänkt på självmod varje kväll nu och gråtit ! jag vill skrika, jag vill bara bli lycklig och smal ! :'(
SVAR
Hej fina du!
Hör att det är superkämpigt.
En sak jag jag lova dig är att du aldrig kommer bli lycklig oavsett hur smal du blir. Det är den illusionen alla vi som varit sjuka har haft. Det enda som skulle hända om du gick ner är att du får panik över hur du ska kunna behålla den här vikten och sedan kommer du bara flytta pinnen neråt och vilja bli ännu smalare. Nöjd kommer du aldrig att bli. Du kommer aldrig kunna slappna av och njuta av en glass på ett frisk sätt för du kommer alltid att tänka "men shit nu går jag upp igen" eller "nu är allt förstört så då kan jag lika gärna fortsätta äta och sen kräkas".
Din lösning ligger Inte i att försöka bli smalare. Din lösning ligger i att söka hjälp innan livet går ännu längre i neråt spiralen än det redan gjort. Du behöver absolut söka hjälp. Få gå i terapi.
Det här är en sjukdom som inte går över av sig själv och hittills har jag inte träffat någon som bara kunnat sluta hetsäta och bli frisk. Man behöver få terapi, gå till bottnen med varför man känner sig tvungen att straffa sig själv på det sättet. Få bygga upp självkänslan som är i bottnen när man har en ätstörning. Börja älska sig själv.
Kika på http://www.abkontakt.se och under "sök vård". Ju förr du tar hjälp desto fortare kan du bli frisk igen. Du är värd så oerhört mycket mer än det här.
Stor varm kram, Catherine
Visningar : 183
