Hej. Jag är orolig över min man. Vi har varit tillsammans i 3 år nu och han har alltid haft ett annorlunda förhållande till mat. Han är fruktansvärt kräsen och äter helst inget alls. Vissa dagar kan han leva på ett äpple bara. Han har alltid varit underviktig, han väger nu bara 55 kg och är 180 cm lång. Så fort jag vill prata om problemet blir han arg och irriterad och bara går. Han skäms över sin smala och knotiga kropp och drömmer om att bli stor med muskler. Just nu är alla hans muskler helt förtvinade. Han har haft en jätte jobbig barndom och han säger att det var efter ett trauma allt förändrades med hans förhållande till maten. Jag vet inte vad jag ska göra och jag är trött på att gå runt och oroa mig. Vad kan jag som hans tjej göra? Tacksam för ett svar. Hälsningar C

---

SVAR

Hej C!

Förstår att det är tufft för dig att stå bredvid. Jag rekommenderar varmt att du fortsätter att gå in på ämnet fast att han reagerar och blir irriterad. Man blir det när någon träffar mitt i prick. Som drabbad av en ätstörning (vilket det verkligen låter som hos din man) är det viktigaste att dom i omgivningen inte tassar på tå utan vågar gå i klinch. Att man utan att döma berättar att man är orolig och vill att personen söker hjälp. Du kan behöva jobba lite extra med att peppa honom på att ätstörningar är vanligt även bland män. Många känner tyvärr någon slags skam över att vara en man med en ätstörning. Han behöver få komma till terapi och bearbeta allt det han gått igenom i barndomen. Tyvärr är det vanligt att trauman "fastnar" i kroppen men en ätstörning som resultat. Kika gärna själv och även tillsammans med honom på http://www.abkontakt.se. Där finns massor av råd till både dig som närstående och till honom som drabbad, länkar till ätstörningsenheter och annan hjälp.

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine