Hej! Jag vet inte vad jag ska göra. Mår väldigt dåligt varje dag. Tänker på självmord ibland. Klara inte av att vara ensam. Jag har en pojkvän men han är det ända jag har. Har några enstaka ytliga vänner i skolan som aldrig vill lyssna på mig utan bara pratar om sig själva. Jag kan prata med min pojkvän om allt men är rädd att han ska tycka att det är för mycket och tröttna.Älskar han så mycket vill aldrig förlora honom! Men jag kan inte lossas att vara glad även om jag försöker. Står inte speciellt nära min familj heller. Och är rädd för att prata med en psykolog. Vad ska jag göra?. tacksam för svar.

---

SVAR

Våga prata är det första jag råder dig om. Pratar vi inte om våra problem, finns det heller ingen chans till förändring. En psykolog är ett utmärkt sätt, men det finns ju även socionom och kuratorer. De har tystnadsplikt, de är utbildade och har kunskapen om ämnet. Visst finns det psykologer som är dåliga och inte hjälper, men det finns många bra också. Det handlar om personkemin, hur bra man kommer överens med personen, hur kunnig den är. Hittar man fel person, så finns det alltid en ny chans att hitta en bättre. Alla jobbar nämligen på olika sätt. En del låter en prata ut och bara lyssna, en del försöker jobba mer på djupet. Det är alltid värt att testa!

Dina självmordstankar är allvarliga saker att gå runt och fundera själv på. Visst har du en pojkvän som lyssnar, men som du även sa det kan ibland bli för mycket för en enda person. Försök hitta någon vuxen som du har förtroende för. Detta är nämligen de vuxnas ansvar att hjälpa dig. Försök även hitta någon sport eller aktivitet som gör att du mår bättre. Som får dig att fokusera tankarna på helt andra saker än på döden och meningen med livet. Läsa brukar också vara bra eller lyssna på musik, ta en promenad, skriva dikter, måla.

Ett annat tips, de vänner du beskriver skulle inte jag kalla vänner. De är för upptagna med sig själva och då är man ingen bra vän. Det är inte värt att lägga energi på sådana personer. Fokusera mer på att hitta andra tex via nätet är ett bra sätt där man lär känna personens personlighet. Eller via föreningar, kanske är du intresserad av någon form av politik och kan börja i något ungdomsförbund. Eller din pojkvän har säkert vettiga vänner som du kan börja träffa.

Du bör även söka hjälp hos proffs tex hos ungdomsmottagningen som har tystnadsplikt eller hos bup, bris och skolkuratorn. Din familj bör också få veta mer om hur du mår, vågar du inte prata öga mot öga så skriv en lapp/brev. Som förälder har man rätt till att få veta hur sitt eget barn mår och man kan ju tänka sig själv om man var förälder och inte fick veta någon. Att inte kunna rädda sitt eget barn från svåra situationer pga att man inget visste, är enormt tungt. Tänk på att det är tyngre för föräldrarna att känna den känslan, än att få höra sanningen om hur du mår, då har de iaf chansen att hjälpa dig.

Tänk dig att ditt liv och framtid är ett frö som ligger instängd i en låst kista. För att fröet ska gro och växa måste den få näring, ljus, vatten och syre. Då måste man våga låsa upp kistan och öppna den. Annars stannar allt upp i evigheter.