hej jag är så trött. Jag blir alldeles matt av att bara tänka på allt som skall göras. Jag vet inte riktigt HUR jag mår egentligen. Ibland är jag glad och kan skratta jättemycket bara för att sedan börja lipa, för ingenting. Jag är glad, mnen sedan påminns jag hela tiden om hur dålig jag är. Jag gick ut grundskolan med 320 poäng, och är mycket duktig inom en idrott. det är bra och det är roligt att ha lyckats,men det blir en så jobbig press på att man alltid skall göra allt bra. Allt måste vara perfekt annars är jag dålig. Jag har precis börjat gymnasiet och jag känner redan hur mycket svårare allt är här, vilket får mig att bara vilja dra täcket över huvudet eller sjunka genom marken. Har två syskon som redan har slutat skolan, båda med toppbetyg och även de duktiga inom idrott, jag orkar inte prestera sämre än dem, ALDRIG! Jag vill inte! Men samtidigt tror jag inte att jag kommer lyckas bli som dom, de är för bra. Blir jag inte det, så är jag värdelös. Allt jag gör bedöms hela tiden och jag orkar helt inte längre! vet inte vad jag skall göra! Jag vill bara bort härifrån, försvinna. Sover dåligt gör jag också, även fast jag är uttmattad efter 22 timmars träning varje vecka och skola och vänner och jobb. Att dessutom försöka bli smal under tiden tar kål på mig! Och när jag äter för att orka fortsätta leva, för att få energi för att utstå vardagen, då känner jag mig genast äcklig och fet. Jag vet inte om det har med min mentala situation och göra eller så , men har ofta ont i magen / huvudet / illamående/ ibland yrsel och "hugg i bröstkorgen" vad kan det bero på? Vore tacksam för tips om det finns några att ge, annars är jag tacksam för att jag iallafall fick möjlighet att skriva av mig lite. Tack. Förrvirrad Tjej

---

SVAR

Ja, tonåren kan vara otroligt jobbiga. Det är nog tyvärr mer regel än undantag … men kom ihåg, det blir bättre.

Det är i princip omöjligt att vara alla till lags – ibland även sig själv, och någonstans där tycker jag att du ska börja. Jag tror att du måste försöka bortse från vad alla andra tycker och tänker, och istället koncentrera dig på det som får dig att må bra/gör dig glad. Att jämföra dig med andra (syskon etc.) gynnar ingen, och framförallt inte dig själv. Ett tips kan vara att skriva ner alla ”måsten” som du tycker att du har (skola, träning, vänner, jobb etc.) och ranka dessa utifrån hur viktiga de är för dig. I grund och botten handlar det alltså mycket om att prioritera. För som det verkar nu har du för många åtaganden, vilket resulterar i att du blir stressad och känner prestationsångest. Att du exempelvis har humörsvängningar är inget konstigt, dels därför att du är tjej … men också därför att du kan vara extra känslig på grund av den stress som du upplever i din vardag. En annan följdeffekt av stressen kan vara dina sömnproblem. Stress kan ge en rad märkliga symptom … och jag skulle gissa att den också är en av flera(?) orsaker till din huvudvärk, magvärk, illamående, yrsel och ”hugg”. Känner du att det kan finnas andra anledningar bakom dessa symptom råder jag dig till att ta kontakt med skolsköterskan eller din vårdcentral. Rent allmänt kanske du ska överväga att tala med någon om dina känslor och din stress? Det behöver inte vara någon som du känner nära om det känns obekvämt, utan kanske skolsköterskan eller kuratorn som har tystnadsplikt. Du skrev ju bland annat att det var skönt att skriva av sig – kanske vore det skönt att ha någon att prata med?

Nu kommer jag inte exakt ihåg hur poängsystemet i grundskolan fungerar, men jag gissar att 320 poäng är väldigt bra?! Du tycks därför ha goda förutsättningar att lyckas på gymnasiet. Det tar lite tid att komma in i det, men tro mig, kunde jag, som är totalt oduglig på matte och fysik överleva naturvetenskapliga programmet, kan du klara gymnasiet. Dessutom är du, som du själv säger, duktig inom idrott. Vi kan utifrån detta dra slutsatsen att du är allt annat än värdelös. Du är ju jätteduktig!

Utifrån det, skriv gärna ned ett antal saker, tre kanske, som du tycker att du gjort bra varje dag. Att du sedan känner press utifrån att du lyckats inom idrotten känner jag väl till. Jag var själv elitmässig inom en idrott tidigare, vilket gjorde att jag också satte press på mig själv … och då försvann glädjen. Försök att påminna dig själv vad det var som gjorde att du började med idrotten. Hitta tillbaka till glädjen, och skippa prestationskraven. Är du glad så kommer säkerligen resultaten som ett brev på posten ändå. Och är det inte roligt längre kanske det är dags att sluta? Det är inget fel i det. Vi förändras, och får andra intressen.

Som jag skrev tidigare så tror jag att du behöver lära dig att prioritera. Saker som inte är väsentliga för stunden får helt enkelt vänta tills du känner att du har tid. Att dessutom äta bra (mycket frukt och grönt) och dricka mycket vatten, är också en viktig del i stresshanteringen – liksom motion. Du kan även prova avslappningsövningar såsom Bosse Angelöws trefingermetoden. Gör den gärna till en vana.

1. För ihop tumme, pekfinger och långfinger på vänster hand (om du är högerhänt, annars tvärtom).
2. Dra sedan ett djupt andetag och håll andan en stund.
3. Andas sedan långsamt ut, samtidigt som du slappnar av i vänster arm.

Bosse Angelöws lättlästa bok: "Konsten att hantera stress och möta förändringar" kan för övrigt vara ett lästips. Du kan också prova avslappningskivor som finns att köpa på Apoteket/låna på biblioteket.

För längesen, när jag gick ut mellanstadiet, skrev en lärare någonting till mig som jag sedan dess burit med mig. Kanske kan följande rader också få betydelse för dig.

”Var inte rädd för motstånd – kom ihåg
det är i motvind och inte i medvind
som en drake stiger.”

Kram, Louise