SVAR
Hej Jennyfer,
Jag förstår att du tycker det är jobbigt. Det är ganska vanligt att det uppstår konflikt med föräldrar när man börjar bli vuxen.
Jag förstår att du bara vill hemifrån, men det kan ta tid innan allt faller på plats med försörjning och boende. Jag tycker att du ska fundera över att acceptera ett samtal. Vad har du egentligen att förlora på det? Vem vet, det kanske skulle komma något positivt utav det. Om inte, har du i alla fall försökt.
Om du mår psykiskt dåligt så är det viktigt att du pratar med någon om hur du mår. Det kan kännas lite bättre om du har en kompis att prata med. Om du mår jätte dåligt är det viktigt att du pratar med en vuxen. Om du går i skolan kanske du kan prata med en lärare du tycker om, eller kurator. Annars kanske det finns någon annan i din omgivning du kan prata med. Du kan även vända sig till en ungdomsmottagningen eller vårdcentral i din kommun.
Angående din fråga om att tacka nej till din mammas försörjningsplikt har jag kopierat ett utdrag från socialstyrelsens hemsida (www.socialstyrelsen.se/hittarattmyndighet/socialbidrag/fragorochsvar)
"Enligt lagen är föräldrar skyldiga att försörja sina barn tills de fyller 18 år. Om du fortfarande går i skolan (gymnasiet) när du fyller 18 år förlängs skyldigheten. Den gäller då tills du gått ut skolan, men inte efter du fyllt 21 år. 18-20-åringar som inte går i skolan kan alltså söka ekonomiskt bistånd för egen del. Men när det gäller bistånd till kostnader för eget boende har ungdomar inte någon självklar rätt till detta. Ungdomar som vill flytta hemifrån får bara hjälp till bostadskostnader när det finns starka skäl för flyttningen, t.ex. hälsoproblem. Man räknar med att ungdomar inte flyttar hemifrån förrän de kan betala för boendet själva."
Hoppas att du fått lite tips om vad du kan göra!
Lycka till!
Hälsningar
Davindy