Hejsan jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar min mamma sjukt mycket men det känns bara som att jag är i vägen. Jag vill åka till en som gör att jag klarar med dagarna men min mamma förbjuder mig att någonsin få åka till hononder tiden jag bor hos henne. Hon vill inte be mig om anledningen till vf jag inte får. jag får aldrigo svar på vf jag inte får. Det får mig då till att bli otroligt sur. Nu har jag och mamma presis bråkat och jag måste betala hyra och mat och allt. Men hur ska jag göra det jag har ingen inkomst och jag har inten pappa jag kan be om hjälp och mamma har aldrig haft så himla mycket pengar så jag har levdt i en familj med lite pengar. Det ända jag har kvar av min familj är min mamma. Får den andra delen har jag blivit utsött från för att jag valde henne. Jag vill klara mig själv och släppa allt det här jag har aldrig gått över min mammas gräner men med detta kan jag inte hålla mig tillbaka. För detta är en kille jag älskar mer än allt annat. jAG VILL BARA KUNNA TRÄFFA HONOM!!!! Så har ingen aning om hur jag ska göra längre jag har försökt att hålla en god min under dem här 17 åren. Jag kan inte sitta och bara hålla käften. Jag fyller 18 nästa år så vf skulle jag inte få lov att gör a det jag vill utan att hon ska slänga ur sig massa skit. Jag bor hos en mamma som bara är en mamma. Om jag går imot hennes regler har jag ingen mamma och jag har ingen jag kan prata med när jag kanske behöver. Jag har ingen annan så vet inte hur jag ska göra eller komma bort från detta jag vill bara kunna göra det jag vill när jag fyller 18 utan att bli utslängd, klagad på eller något annat. Men jag kommer inte kunna komma bort från detta känns det som. Jag vill inte flytta till in pappa som misshandlade mig under en sådan tid. Jag vill inte uppleva samma smärta eller känslan av att jag inte duger flr min egen mamma eller familj!

---

SVAR

Hej,
Det låter som du varit med om ganska många jobbiga situationer under längre tid. Jag vill att du ska veta att det finns många andra som gått igenom liknande situationer som du och som idag mår mycket bättre. Du behöver vuxet stöd!

Först och främst måste du ta hand om dig själv. Jag förstår att du vill ställa upp för din mamma, men om du inte tar hand om dig själv först är det väldigt svårt att vara där för någon annan. Det låter som din mamma själv mår dåligt och låter det gå ut över dig. Det är inte ok. Kom ihåg att detta absolut inte är något som du ska skämmas för. Det är inte ditt fel att din mamma mår dåligt. Du behöver någon du kan prata med om detta. Du ska inte behöva gå och bära på dina tankar och känslor helt ensam.

Jag vet att det kan ta emot att prata med någon och det kan kännas jobbigt, men det är värt det i slutändan. Man kan inte klara av allt själv. Har du någon vuxen i din närhet som du kan vända dig till? Kanske en lärare, kurator, fritidsledare, någon kompis föräldrar? Annars kan du tex vända dig till en ungdomsmottagning, socialtjänsten och BRIS (Här kan man ringa och fråga om allt. Telnr 116 111) De kan också hjälpa dig.

Jag förstår att du inte vill förlora din mamma eftersom hon är den enda familj du har kvar, och oftast går det att hitta alternativ där du inte behöver förlora henne. Så du får inte låta din rädsla över att förlora henne hindra dig ifrån att ta tag i din situation. Många gånger kan det kännas svårt och omöjligt att hitta en lösning som funkar. Därför behöver du vuxet stöd som du kan prata med och som kan hjälpa dig att hitta rätt lösning för dig. Du är värd att leva ett bra liv och må bra! Glöm aldrig det!

Jag hoppas verkligen att du pratar med någon vuxen eller kontaktar något av alternativen jag skrev i texten.

Varma hälsningar
Davindy