Hej! Jag är en tjej som går i åttan på en ganska stor skola där det finns typer av mobbning. Jag själv har det ganska bra ställt med kompisar men man märker verkligen populär skillnaderna eller vad man ska säga och jag är väll i mitten. Jag tänker väldigt mycket hela tiden, inget som märks av att jag gör utan på. Min mamma är psykolog och jag har äldre systrar som gått igenom samma saker som mig så jag har väll alltid någon jag kan prata med om vissa bekymmer. Men jag ha ändå svårt att förklara det här.. I sjuan var det väldigt viktigt för mig att vara en av dom som var super populära, det är det nog för alla. Men nu när jag börjat åttan så märker jag att jag mognat och inte bryr mig lika mycket men långt där inne i mig så mår jag inte bra. Jag har kompisar som är jätte populära och när jag mäter mig med dom så känner jag mig ensam. Jag förstår ändå lite varför jag inte är så speciellt populär.. jag är ganska blyg, men inte jätte.. fast jag låter tyvärr andra alltid ta större plats.Jag tycker också att det är larvigt att röka, dricka och hitta på skit att göra (vilket verkar vara det ända som krävs för att bli populär). Men det är just det där att jag känner mig så ensam, fastän jag har många bra kompisar.. men det är liksom inga nya som verkar intressera sig av mig eller försöka bli vän.. Hur ska jag göra för att lära känna nya kompisar och killar?

---

SVAR

Hejsan tjej 14 år!

Det som du beskriver tycker jag låter som att du mognat och inte ser popularitet som något du hela tiden ska eftersträva. Jag tycker du ska ta avstånd från rökning, alkohol och att hitta på dåliga grejor om du inte vill göra det. Det kan vara svårt att säga nej. Du skriver själv att du ser detta som larvigt, vad skulle du hellre vilja hitta på? Vad tycker du om och brinner för att göra? Du kan fokusera på vad du vill göra och inte tänka på vad andra runt omkring dig vill att du gör.

Alla människor är olika och vissa tar mycket pats medan andra inte gör det. Det tror jag beror på vad man själv känner sig bekväm med, så länge du inte upplever ditt beteende som ett problem så tycker jag inte du ska förstora upp det till ett problem. Det viktigaste är att du är dig själv.

Du ska kunna känna att du duger som du är och att andra accepterar dig. När vi människor mäter oss med andra är det lätt att ta olika positiva egenskaper från flera människor och sätta ihop dessa till en "perfekt" person. Det vi då inte reflekterar över är att dessa personer inte heller är perfekta var för sig, det kan ingen vara.
Du kanske kan börja på något nytt fritidsintresse eller en ny sport där du möter nya personer.

Lycka till med allt!

Kram Linda