Hej! Nu ska jag försöka formulera mig så bra jag kan vilket inte alltidnärmdet lättaste men men . Jag har haft overklighetskänslor jag vet inte vad det är men jag kallar det overkligehetslänslor iaf. Och tänka kan jag typ för mycket. Det känns ibland som om min hjärna grumlar fastnAjag inte vill! Över ungefär allt… Hur kan man slutabgrumla när man inte ens gör det med vilje?! Men nu på senaste tiden hamnat haft det jobbigt typ sjukt jobbigt. Min låtsas pappa har ett stört jobbigt humör och ena sekunden är han på bra humur och sen andra kan han total skrika ut dig. Vilket är sjukt läskigt eftersom jag minns alltifrån när han var alkolist. Dessutom dog min morbrorn för ett tag sen efter att ha varit sjuk länge och pendlat från frisk till sjuk på grund av en sjukdom som påverkat hela släkten. Detmär lixom mammas bror så hon är helt förstörd och min låtsas pappa sa till mig : jag orkar inte ta hand om henne så du får göra det. Fatta chockad jag blev. Samtidigt ska jag försöka hållamkoll på alla elaka stannar som grumlar mitt huvud samtidigt som jag går första ring i gymnasiet samtidigt som jag ska vara med kompisar och vara på en träning som jagbintr gillar längre samtidigtmsom jag ska hålla ihop det med min underbara pojkvän som min låtsas pappa typ hatar. Fan det är så sjukt mycket och min hjärna kännsmsom bomull! Jag vill bara släppa allamtyngder på mina axlar och bara kunna slappna av men jag kan inte det. Allt bara är tusen saker som ska göras hållas koll på fixas komma ihåg lära sig inte glömma bortgöra det göra det och det och det och sen hela plötsligt säger någon återigen att göra det och det med. Vad fan ska jag göra… Jag behöver verkligen ett svar på detta och hatar att jag låter typ deprimerad men det är jag inte men min hjärna surrar så sjukt mycket att jag bara blir förvirrad och inte kan tänka klart en enda sekund på det jag vill tänkaochnkoncentrera mig på som alla saker jag älskar i mitt liv. För ist för att tänka på det positiva tänker min hjärna på det negativa som älskar jag verkligen min pojkvän, hade jag kunnat hjälpa min morbror, vad är det det jag för fel som gör att min låtsas pappa blir så sur på mig. Alla bravurer och nu hör jag inte vad det surrar om längre utan det bara är som ett svart moln i min hjärna. Jag lixom känner att det är något där och jag vill att det ska försvinna. Sälla svara mig om ni nu förstodmför alla stavfel… Vet inte vem ni är man fan hoppas jagbfår ett bra svar och inte ett sånt svar utan egentligen några svar… Älskarver om ni svarar ett svar med hjälpsamma svar!

---

SVAR

Tack för ditt mail.
Det första jag tänker på är att du lever under tuffa omständigheter. Din morbror har nyligen gått bort, din mamma är väldigt påverkad av detta och din låtsaspappas humör och beteende gör verkligen inte ditt liv lättare. De är inte konstigt att allt detta leder till att du får en massa jobbiga tankar, grubblerier och overklighetskänslor.
När man går i gymnasiet och är tonåring finns det så mycket andra omvälvande tankar och känslor så med allt du upplever hemma förstår jag att du tycker att din situation är jobbig. Jag tror att de flesta skulle reagera liknande om de befann sig i din situation.

Du verkar vara en klok och eftertänksam person. Jättebra att du söker efter stöd och hjälp att klara av allt det du går igenom.
Det jag kan rekommendera dig att göra är att inte gå runt och bära på alla dessa tankar och känslor själv utan att berätta hur du upplever det för någon annan. Ofta är det första steg till att må bättre.
Om det känns lättare att prata med någon utanför familjen kan du försöka tala med din skolkurator eller kanske med oss på Tjejzonen. Vi har bland annat en chatt som är öppen fem kvällar i veckan. Där kan du chatta med någon av våra volontärer och dela med dig av dina tankar när det känns jobbigt. Läs mer på vår hemsida tjejzonen.se

Vänliga hälsningar,
Anna
Tjejzonen