Hej!Jag har ett stooooort problem! Jag älskar Bill Skarsgård! Han är en sjukt bra skådis och en charmig sötnos å! Men varje gång jag tänker på han så känner jag bara att jag vill bööla å gråta! Jag har gjort det… och varför är för att jag vill se honom, prata med honom eller bara visa att jag finns! Bäst av allt skulle vara om jag va kompis med han! Du kommer säkert att skriva att det är normalt att vara kär i en kändis och att det är normalt att känna så här, men det här är nåt annat! jag gråter, kan inte sluta, tycker att han är söt, snygg m.m och jag får alldrig träffa han, och det skär i mitt hjärta! Före jag blev helt galen i han så var jag nöjd med allt! Jag tyckte mitt liv var bra! men nu vill jag ju ha honom, och då är inte mitt liv bra… jag känner mig nere, värdelös och oälskad… och jag drömmer om att jag är med i en film som han är med i och att jag får träffa han… men det går ju inte… jag är 13, och vem vill ha en 13 årig liten blyg tjej i en film med han i? Och då känns allt bara mer värdelöst…. Jag trivs inte nånstans, och tanken på att han inte vet att jag finns gör mig mer övertygad om att jag inte orkar leva så här! JAG MÅSTE TRÄFFA HAN… HUR??? annars kommer jag inte veta vart jag ska ta vägen! Förlåt att det blev så långt! men detta är ett problem som jag inte orkar med! jag vill se han! Hjälp mej! <3

---

SVAR

Hej T13!
Som du skriver tror jag att detta är vanligt. Det verkar som att du fastnat på Bill Skarsgård och kanske har en "hang-up". Det kan ju t.ex. vara en kändis.
Det du kan fundera på är om det är hans rollkaraktärer i filmer du fastnat för. Denna bild kanske inte stämmer överens med ur han egentligen är? Eftersom du inte träffat honom i verkligheten kan det vara lätt att måla upp en bild av hur han skulle vara privat. Chansen är tyvärr liten att träffa eller bli tillsammans med honom.
Du skriver att du var nöjd med ditt liv innan du fastnade för honom. Det vore nog värt att fokusera på vad du var nöjd med och tyckte om förut. Det kan självklart vara ledsamt att tvingas inse att det kanske inte är mycket du kan göra och det är okej att vara ledsen över detta. Tillåt dig själv att gråta.
Du skriver att du känner att du inte trivs någonstans. Känner att du har personer du kan prata med och stötta dig? Jag skulle råda dig att prata med en kompis eller en vuxen du litar på. Du kan också kontakta din skolkurator. Du skriver att du inte orkar och ibland kan det kännas sönt att prata med någon annan om ett problem och om hur man mår.
Kram Carolina