Har ätit väldigt dåligt ett tag, vissa dagar åt jag inget alls och jag gick ner x kg på en månad. Anledningen var ätstörningar. Nu vill jag leva nyttigt och har börjat gå på gym och äta mer. Jag äter ungefär xxxx-xxxx kcal varje dag, men problemet är att jag inte Kan äta mer än så för jag går upp i vikt om jag gör det, så jag måste äta runt den mängden för att behålla min vikt. Det är inte något jag inbillar mig, jag går upp i vikt Så fort. Jag vägde förut 57 kg (innan ätstörningen), gick ner till xx och nu vågar jag inte väga mig. Jag är 157 cm. Tankarna finns fortfarande kvar, halvt. Först kan jag känna att jag Borde äta något mer innan jag sover, och så gör jag det, men då får jag ångest och känner mig fet. Jag äter grönsaker, frukt, kyckling och annan nyttig mat, aldrig chips, godis, pizza eller liknande. Jag är bara så rädd för att bli överviktig! Jag har alltid varit småmullig, men jag var mulligare när jag var yngre. Efter svälten förlorade jag min mens och mina bröst krympte rejält, mamma sa att jag blivit tunnare men jag ser det bara på de två tecknen. Om jag äter vissa saker så kan jag lätt hetsäta, det är så med ost. Så jag mår nog ändå inte riktigt bra… Jag känner mig så fet hela tiden och jag tänker att "när jag får platt mage och är i form, Då kan jag äta något onyttigt då och då, men inte nu". Jag orkar inte mer! Vad ska jag göra? Jag kan inte prata med någon, jag skäms. Jag ser mig själv som grovt överviktig och jag skulle bli ett skämt om folk visste om det här. De skulle tycka att jag som är så tjock bara ljuger för att verka smalare… Jag har inte fått tillbaka min mens och jag är rädd. Jag vill kunna få barn som vuxen.

---

SVAR

Hej fina du!

Du ska absolut prata med din mamma och sedan ta hjälp. Jag vet att man inte vill det, att man känner skam och rädsla men det här är en sjukdom som man behöver hjälp för att komma ur. Det har redan gått så långt att du inte längre har din mens vilket är allvarligt. Du behöver verkligen få hjälp så att du kan bygga upp din självkänsla och den negativa bild du har av din kropp.
Många tänker att det kanske blir bättre, "om jag bara kan gå ner lite till..", "om jag bara slipper gå upp i vikt". Det fungerar inte så. Det kommer alltid vara en kamp och man blir inte nöjd. Det är så den här sjukdomen funkar.
Ta den hjälp du har rätt till och det nu på en gång. Du är värd så oerhört mycket mer än det här!

Stor varm kram, Catherine