SVAR
Hej
Vad bra och modigt av dig att skriva hit och berätta hur du har det i skolan. Du berättar att du behandlas annorlunda än andra elever i skolan, att flera lärare inklusive rektorn kränker dig, att lärarna inte känner till dina rättigheter (rätten att få ha miniräknare tex) och att allt detta ger dig ångest.
Min första tanke är att du absolut INTE ska behöva ha det som du har det just nu – ingen ska behöva ha det så. Dessutom har du ju fullständigt rätt i att du är precis som alla andra, även om du har aspberger. Vi människor är ju olika och tur är väl det, hur roligt skulle det vara om alla vore likadana? Vad de vuxna inte verkar känna till är att du har rätt till en hel del hjälp, som tex miniräknare på matten.
Har ni en speciallärare på skolan? Hon/han skulle kunna hjälpa dig att göra en lista på de rättigheter du har i undervisningen, utifrån din diagnos. Sen ska din mentor informera alla dina lärare och berätta vad du har rätt till på lektioner och vid prov. Om skolan inte har en speciallärare kan du kontakta de som gjorde utredningen, de kan också hjälpa dig. Kan någon vuxen (tex i familjen) hjälpa dig med detta?
Sen behöver du prata med en vuxen på skolan som du litar på, jag tror du behöver berätta exakt hur du upplever skolan nu, säga allt det du berättat här, att du känner dig kränkt och har ångest. Om du inte har förtroende för din mentor, vänd dig till en annan lärare du har och be om ett möte. Kanske kan din mamma hjälpa dig att boka ett möte med den läraren om du tycker att det är jobbigt? Om det inte finns en enda i skolan du har förtroende för måste du nog försöka boka ett möte med rektorn, be din mamma göra det eller ngn annan vuxen du litar på. Jag tror att du vågar mer än du tror, du är viktig och du har rätt att behandlas på ett värdefullt sätt. Stå på dig!
Hör gärna av dig om du har frågor eller berätta hur det går!