Okänd
Annat
Hej! Jag är en 16 årig kille(ca 170 cm och 70(?) kg). Jag misstänker att jag har någon form av ätstörning. Alla säger att jag är pinnsmal och måste äta ner, men jag vill gå ned några kilon över mage och lår. Jag tänker att jag skall äta så lite och så få ggr/dag jag bara kan. Jag brukar oftast äta 3/ggr dag(ibland två ggr) och när jag väl har mat på tallriken så äter jag ännu mer, fast jag har blivit mätt. Efteråt får jag ångest och tänker att "då får jag äta mindre nästa gång". Efter ca två timmar så blir jag hungrig igen, men tänker då att jag får stå ut med det om jag inte vill bli fet, vilket jag är rädd för. Det är dock som en helt annan hunger nu än vad det har vart när jag åt ofta. Det känns som att hungern är där hela tiden numera, som att det är en "del" av mig. Det konstiga är att jag ändå kan äta choklad mellan. Idag åt jag en japp till lunch, och det blev jag mätt på(!). Jag vet att man bara går upp i vikt om man äter få gånger om dagen, men ändå så gör jag det för att hålla/gå ned i vikt(tänger jag). Jag tänker nästan hela tiden på kcal och jag tror att man går ned om man äter mindre kcal än vad man skall göra, vilket gör att jag äter mindre helt enkelt. Fast jag vet att det inte är bra för mig. Jag har själv många hästar, så när jag inte är i skolan så kan man gått och väl säga att jag idrottar, jag är oftast ute minst 3 timmar om dagen. Detta har pågått i ungefär två månader(?). Tror du att jag har någon form av ätstörning, eller bara ett konstigt förhållande till mat?? Behöver jag hjälp ifrån någon (i så fall var ifrån)?? MVH En orolig kille som hatar kroppsfett.
SVAR
Hej!
Bra att du skriver. Det är många killar, precis som du som inte alls mår bra med maten men som inte hör av sig. Jag är glad att du gör det. Jag är också glad att du gör det nu och inte väntar ytterligare. Du ska absolut ta hjälp nu på en gång innan det för förvärras ännu mer än det redan gjort för det är ett ätstört beteende du har nu. Jag rekommenderar varmt att du kontaktar skolkurator eller Bup så att du får komma till någon och prata om detta, få hjälp. Vänta inte utan gör det på en gång. Prata även gärna med dina föräldrar så att du har deras stöd på vägen.Det är inte alls meningen att du ska må så här och äta så här.
All värme och styrka på vägen!
Stor kram, Catherine
Visningar : 193
