I min skolan finns några killar som hånar,tafsar och gör såna duma saker åt mig.Det var en gång som en av dem ville öppna dörren när var jag på toaletten och gå in.Jag har berättat det för mina föräldrar och de gick till skolans rektor och lärarna pratade med killarna.De har hittat en lösning på situationen (med polisen och socialen) men jag är så rädd för att gå till skolan och jag orkar inte se dem varje dag skratta åt mig.Jag gråter varje dag och i skolan jag gömmer mig själv på toaletterna. Kan ni ge mig en råd om vad kan jag göra?

---

SVAR

Hej!

Jag förstår att det känns tungt att behöva gå till skolan och se dessa personer som utsätter dig. Man får lätt upp tankar om vad personerna gjort mot en och hur man ogillar dom osv. Min första tanke är att det är jättebra att skolan agerade och försökte få ett slut på det, det är få skolor som agerar på det sättet när de får höra om sånt. Därför har du en bra förutsättning till att fortsätta i skolan, för då vet du att de tar ditt problem på allvar.

Det är jätteviktigt att du försöker hitta någon vuxen som du känner förtroende för som kan hjälpa och upptäcka om det blivit värre, så du får rätt stöd. Du har en mänsklig rättighet att känna dig trygg i skolan och skolan är skyldig att ta ansvaret för detta. Det är snart sommarlov, så försök håll ut i 1 månad till. Men känner du att du inte klarar av skolan någon dag, så var hemma, men var inte hemma för länge då din framtid faktiskt står på spel samtidigt som det är skolplikt. Dessutom är det ju inte du som ska behöva sluta gå till skolan, det är ju dom som utsätter sig, eller rättare sagt de ska inte fortsätta agera sådär. Du ska inte förlora genom att visa att dom får sin vilja igenom, när du stannar hemma.

Har du någon vän då, som du kan få skydd och stöd ifrån? Om du har det så var så mycket som möjligt med den/dom så kan dom skydda dig. Behöver du prata med någon så kan man ju vända sig till skolsköterskan eller skolkuratorn på din skola, dom har tystnadsplikt.

Starkt av dig att våga berätta för dina föräldrar, det var bra gjort! Nu vet dom om situationen och kan därför stödja dig ännu mer. Du verkar ändå ha folk omkring dig som bryr sig, ta vara på dom. Det är inte alla som har. Under sommarlovet har du ju chansen att försöka gå vidare om själva kränkningarna har upphört. Då kan du försöka öka ditt självförtroende och komma tillbaka till skolan starkare i höst. Men framförallt våga prata om ditt bekymmer för någon närstående, det sämsta man kan göra är att hålla alla tankar/känslor inom sig.