Hej! Jag har skrivit till dig förut, det var dock väldigt längesen men i alla fall. Jag vet att jag har lite störd syn på mat och träning eftersom jag halva veckan sitter med fingrarna i halsen så gott som hela tiden medans jag andra halvan av veckan svälter mig. Är otroligt trött hela tiden men försöker träna minst två timmar om dagen. Ibland har jag perioder då jag bara ligger soffan hela dagarna och det brukar oftast vara när jag hetsäter och spyr eftersom allt känns så hopplöst då. Jag orkar verkligen inte leva såhär längre och varje morgon när jag vaknar är första tanken " NEJ inte ytterligare en dag" jag testade att söka hjälp en gång men psykologen och jag klickade inte riktigt och det gjorde mig bara mer omotiverad. Den enda jag kände att jag verkligen kunde prata med var skolsköterskan på gymnasiet. Jag mådde ofta lite bättre då. Jag önskar att jag fortfarande kunde göra det, men nu kan jag inte ringa henne heller eftersom jag gått ut gymnasiet. Det jobbiga är att jag känner mig inte "färdig" än eftersom jag inte nått min målvikt. Då känns allt som ett misslyckande. Men samtidigt orkar jag inte med detta längre. Vet inte vad jag ska göra…

---

SVAR

Hej!

Jag känner så väl igen den tanken "om jag bara går ner lite till så kommer jag må bättre". Jag ber dig att fundera över vad du tror kommer hända i och med det målet? Det är nämligen så att det kommer inte hända någonting. Du kommer må precis lika dåligt som nu och varje sak du äter kommer vara ångest att du ska gå upp igen. Det finns bara ett sätt för dig att må bättre och det är att våga ta hjälp igen. Som du skriver, när du väl träffad en bra person som du klickade med (skolsköterskan) så hjälpte det. Jag lovar att du kan hitta en psykolog som är lika bra.
Då du är myndig så bestämmer du själv helt över din vård. Jag rekommenderar varmt att kika på ätstörningsenheterna på http://www.abkontakt.se och ta kontakt med närmsta enhet. Läs även om mentorerna, kan det vara något för att få igång motivationen något?

Det går att bli helt frisk igen men då behöver du rikta fokus på din rätt att få må bra med dig själv och kroppen och sätta igång och arbeta för friskheten inte för sjukdomen. Du klarar det!

Stor varm styrkekram, Catherine