Precis, jag var sjuk i många år och har nu varit frisk i många år. Jag är övertygad om att det går att bli helt frisk. Jag antar att det betyder olika saker för olika personer men för mig personligen innebär friskheten att jag inte räknar, inte har tankar om att jag måste förbränna det jag äter osv. Jag minns att jag första åren blev rädd när jag vissa dagar inte kände mig på topp. Blev rädd om jag ibland kände mig ful, dålig över något eller tjock. Med tiden lär man sig att så kan alla människor känna sig och att det inte innebär att man kommer att bli sjuk igen. Man har helt enkelt en dålig dag. Skillnaden är också såklart att jag inte drar ner på maten eller sticker till gymmet och pumpar dessa dagar. Istället lyssnar jag inåt och försöker ta hand om mig. Idag kan jag känna att om någon tanke på att jag skulle vara oduglig och tjock kommer krypande ser jag det som en varningssignal på att jag måste ta hand om mig, reda ut saker jag har ångest för i livet osv. Att det inte är maten eller kroppen som det handlar om egentligen.
Jag tycker så här. Om du fortfarande känner att maten till viss del är ett problem så ta hjälp. Red ut de där sista knutarna i terapi. Allt för att motverka att ätstörningen skulle få något fästa i dig.
Du har rätt att få må helt bra i både kroppen och psyket.