Hej jag är bara 15 år och jag mår inte bra i skolan har inga vänner i min klass alla bara hatar mig det ända jag har i världen är min kille som bor 20 mil ifrån mig en bästis som inte riktigt kan hjälpa mig något bra jag börjar skolan på måndag men jag vill verkligen inte tillbaka dit man får inget stöd alls och när man är som svagast och tänker på döden så trycker dom mer en ännu mer. Jag känner att jag inte kan prata med mina föräldrar för mamma lyssnar inte på mig och det ända hon säger är att jag ljuger och är fjantig och avis så hon är inget stöd hon säger även att jag borde sluta va med min bästis för hon är yngre och göra slut med min kille för att han bor för långt bort… mina föräldrar försöker inte äns på nåt sätt bry sig untan min riktiga pappa är en idiot och mammas kille kan inte heller. Utan dom trycker ner mig ganska mycket oxå så fort man gör nåt litet fel skäller dom så fort mina syskon gör nåt fel skäller dom och det är oftast bara på mig så jag känner att jag inte orkar något mer nu någon som kan säga mig vad ska jag göra?? //en ledsen tjej

---

SVAR

Hej T15! Först och främst - det är inte ditt fel att du mår dåligt. Det behöver inte betyda att det finns någon annan som är orsaken till det heller. För det mesta vill andra människor väl men råd som de själva skulle följt kanske inte passar dig. Du måste lyssna på dig själv, vad vill du? Strunta i vad andra tycker du borde göra, såvida du själv inte tycker det vore en bra väg att gå. Jag tror att du skulle kunna prata med en kurator, om du inte vill vända dig till kuratorn på din skola så finns det kuratorer på ungdomsmottagningar. En kurator berättar inte att du pratar med henne eller honom såvida du inte vill att dina föräldrar ska veta om detta eller om det finns en risk att du far illa (blir psykiskt eller fysiskt misshandlad eller på andra sätt blir utsatt för något olagligt) eller är en fara för dig själv. I dessa fall har kuratorn skyldighet att bryta tystnadsplikten. Det kan vara svårt att förmå sig att söka hjälp men det kan vara skönt att kunna prata med en utomstående. Jag tror inte det är bra att bära allt inom sig, det är tungt och jobbigt. Du verkar stark som inser att du vill göra något åt att du inte mår bra och detta är ett steg på vägen. Jag tror på dig! Du kan alltid mejla mig på carolina.sunell@fryshuset.se och höra av dig här på ungdomar.se om du har funderingar. Kram Carolina