Hej. Min flickvän har ätstörningar, och det gör ont att se henne må så dåligt. Jag tror alltid att det är mitt fel. Idag så blev hon medvetslös på tåget, så nu ligger hon på sjukhus. När hon är med mig så, äter hon inte så mycket. Jag frågar om hon är hungrig eller vill ha något, men då så skakar hon bara på huvudet och säger nej. Och igår så gick vi på kvälls promenad, och då berättade hon ganska mycket. Att hon inte gillar grönsaker, men hon tycker om morötter. Nu vet jag, att nästa gång hon kommer så ska jag försöka att ge henne mat så ofta jag kan utan att fråga om hon är hungrig eller inte. Men i sånna fall mat som hon tycker om. Och så ska jag be min mamma göra sallad. Utan tomater, för det gillar hon inte heller.. Jag vill att hon ska vara frisk, och ta för sig. Och äta nyttigt. Sen så är hon ju så himla smal.. otroligt smal.. jag vill att hon ska gå upp i vikt, hon säger själv att hon väger mycket, och är tjock.. men jag håller inte alls med. Hon är på sjukhuset väldigt ofta, och jag är jätte orolig för henne. Kan jag få något tips?.. vad ska jag ge henne för mat? hur ska jag fråga henne och få ett ärligt svar? hon mår dåligt väldigt ofta, och igår på kvällen så bara, blev hon helt, förstörd.. hon pratade inte, hon bara satt där. Och jag frågade vad det var för fel. Men hon sa ingenting. Sen så frågade jag om jag hade gjort något fel, hon skakade på huvudet. Sen så frågade jag om hon hade ont någonstanns. Då så nickade hon. Och sa att hon hade ont i magen. Så jag gick och hämtade en alvedon och lite vatten. Finns det någon annan medicin som man kan ge mot magont? eller nånting sånt? Typ något, så hon får i sig mycket näring? För jag tror att det var därför hon blev medvetslös idag, att hon inte fick i sig näring, hon la ju socker på sina pannkakor också. Ist för bara sylt som jag gjorde. Jag förstår inte, jag vill bara få henne att må bra.. Men, det ör alltid nånting fel när jag är med henne. Hon kan aldrig vara 100% glad. Jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa henne, jag känner mig så maktlös. Men jag ger henne väldigt mycket kärlek. Det hjälper ju inte så mycket alls.. men jag visste inte att hon kan må så dåligt varje dag. Hon förtjänar så mycket bättre. Hon förtjänar att vara frisk och glad. Som jag. MAT, har aldrig varit ett problem för mig. Jag är ju ganska så rund, och det håller ju min mormor med om. Men, det är bättre att äta än att vara hungrig. Man ska ju inte äta för mycket, men inte för lite heller. Hur som helst, jag tänker ju också på att jag borde gå ner i vikt. Men jag spyr inte upp allting som hon gjort nån gång ibland. Och varför ska hon behöva gå ner i vikt för? hon är inte tjock alls.. och jag förstår inte varför hon inte ser det själv.. att hon var perfekt som hon var. Innan hon fick ätstörningar alltså. Hon ligger på sjukhus och får dropp. näring. In i armen. det är så jävla synd. Och jag vill hjälpa. så mycket jag bara kan. Jag ska skriva en lista på saker hon gillar att äta, och saker hon inte gillar. Och så ska jag försöka få henne att äta lite i taget så att hon inte mår dåligt, fast endå så att hon blir mätt. Hur ska jag få henne att äta normalt och ta för sig? Hjälp.

---

SVAR

Hej fina du!

Jag tror att det allra bästa man kan göra som flickvän är att vara just flickvän. Jag tror att det allra viktigaste är att inte gå in i en vårdande roll. Att inte vara den som försöker tämja ätstörningen. Det måste hon göra på egen hand. Jag tror att det som hjälper mest är att vara den som torkar tårar men också hittar på nöjen som ni gör ihop eller tar med henne ut för att träffa vänner. Som genom att fortsätta leva sitt liv, skratta och ha kul påminner henne om att det är så livet kan vara. Peppa henne på att fortsätta sin behandling för sin ätstörning och bekräfta att hon är värdefull och att du vill ha henne frisk igen. Genom att ge din kärlek och vara hennes flickvän gör du mer än nog. Glöm inte att ta hand om dig i allt det här och det allra bästa du kan göra är att vara en god förebild, äta och må bra. För visst har du helt rätt i att det är bättre att vara mätt än hungrig!

Stor varm styrkekram, Catherine