Om jag söker hjälp hos BUP/psykolog eller liknande kommer det då bli nedskrivet någonstans och måste mina föräldrar veta om det i början? Sen skulle jag även vilja veta om det i framtiden skulle kunna vara så att om jag söker jobb eller liknande så kan den personen se att jag varit hos BUP? Jag tycker det känns rätt pinsamt att söka hjälp och vill därför inte att det ska läka ut så länge jag tycker det är pinsamt. Sen i framtiden hoppas jag att jag ska kunna berätta att det är så och även varför, men jag vill göra det själv för att jag vill. Och inte för att jag måste.

---

SVAR

Hej F!

Det är lite olika på olika ställen om, och hur mycket, föräldrarna informeras.
På ungdomsmottagningen brukar man för det mesta kunna få prata med någon utan att föräldrarna kontaktas om du inte vill det.
Hos skolsköterskan, kuratorn eller skolpsykolog kan man också ibland prata om en del saker utan att föräldrarna behöver kontaktas.
Om man söker hjälp på BUP brukar de vilja kontakta föräldrarna, men man försöker alltid resonera med den ungdom det handlar om, om, och hur, man skall göra.
Ju äldre man blir (närmare 18) desto mer brukar de rätta sig efter vad ungdomen själv tycker.

Sedan beror det naturligtvis på vad det handlar om. Om man blir riktigt orolig för att någon ungdom far direkt illa, misshandlas eller kanske riskerar att ta sitt liv, kan man inte vara tyst hur länge som helst. Men man tar naturligtvis också hänsyn till om det tex är föräldern som utsätter ungdomen för denna risk och att problemen skulle öka för ungdomen om föräldrarna informeras.
Samtidig är det en skyldighet för anställda i offentlig verksamhet att anmäla till socialnämnden om man tex får kännedom att en ungdom misshandlas av sina föräldrar.
Hela tiden försöker man se till vad som är bäst för den unge/unga och handla utifrån det.

Däremot finns det ju vanlig sekretess och tystnadsplikt mot alla andra (och mot föräldrar så snart man fyllt 18). Så kan tex inte vare sig sociala myndigheter eller polis eller framtida arbetsgivare läsa i de journaler som upprättats tex på BUP utan att du ger tillstånd till det. De har faktiskt inte ens rätt eller möjlighet att kontrollera om du alls varit i kontakt med BUP, så det kan ingen ta reda på om du inte själv talar om det.

Det är många som tycker det känns pinsamt att söka hjälp och är rädda för att andra skall få veta det, men sekretessystemet fungerar bra, och man skall absolut inte låta den rädslan hindra en från att söka och få den hjälp man behöver!

Lycka till!
Karin