Jättebra insikt du har att inse att det inte är så klokt att skada sig. Jag förstår din situation just där och då, men som du säger, man vill inte ha kvar ärren efter händelsen. Det är en utav de motivation man kan ha för att sluta skada sig. Det låter som att detta är första gången du skadade dig som tur är. Låt det inte gå längre än så. Man kan hitta massa andra sätt att få ut sin ångest och sina tankar på. En del målar, skriver, ritar, lyssnar på musik, andra promenerar eller utövar någon sport. Det gäller att hitta sin grej som funkar. Du berättar ingenting om bakomliggande faktorer till ditt självskadebeteende, så det är svårt att hjälpa dig mer än såhär. Men jag tror nog du behöver prata med någon vuxen om dina tankar och ångest! Det kan du göra via skolsköterskan eller skolkuratorn.
Som svar på din fråga om ärren försvinner, så handlar det mest om hur stora/breda/djupa ärren blev. En del bleknar bort mer eller mindre helt, andra sitter kvar tyvärr. Det går inte riktigt att svara på mer än så.