Hej! Någon gång förra året(om jag mins rätt) så skulle jag spendera natten i vardagsrummet. Min mamma och hennes sambo hade redan somnat för länge sedan så jag var den enda som var vaken. Då hör jag plötsligt ’fotsteg’ på övervåningen. Tunga, riktigt tydliga människo-steg. Tillochmed hunden, som låg på golvet intill mig, hörde dem och följde ljudets rörelse med blicken ett tag, innan han tappar intresset och tittar undan.(han trodde väll någon gått upp och han glömt det) Stegen börjar i mitt rum, alldeles ovanför vardagsrummet, fortsätter ut i hallen, tar ett varv där, sen stannar alldeles vid trappen. Problemet: -Absolut ingen- var däruppe. Mamma och hennes sambo har sitt rum på nedervåningen, jag skulle ha märkt om de gick upp med tanke på hur mycket vår trapp låter och om det nu ’var’ var någon av dem så skulle de inte bara randomly stanna vid trappen och stå där hela natten. Jag vet inte vad jag ska göra, jag stör mig så mycket på det så det knappt går att beskriva, och jag har ingen i huset som tror på andar och sånt så jag får inte dra hit något medium eller prata om det. Något mer är att jag, för mååånga många år sedan, fått för mig att jag kunde bli till ett djur av ren mental-styrka. Så jag hade satt mig på min säng, blundat, och tänkt ’snälla snälla låt mig bli en hund’, föreställt mig hur min kropp blir till ett djurs, sedan plötsligt hör jag massa höga men endå otydliga viskningar i mina öron. Jag blir såklart rädd och när jag öppnar ögonen och springer iväg så slutar det. Är tacksam för svar. Jag vet absolut inte vad jag ska göra och kommer inte över det hur mycket jag en försöker.

---

SVAR

Hej E.
Din fråga är lite svår att placera in i någon kategori, tycker inte riktigt det finns någon som passar, men det får bli ångest, för ett visst obehag beskriver du att du upplevde i samband med de händelser du beskriver.
Jag vill också be om ursäkt för att jag dröjt så länge med att svara, men det har varit något fel i systemet så att jag faktiskt har besvarat frågan flera gånger men ändå fått tillbaka den. Hoppas du fått mina tidigare svar.

Rent allmänt kan man säga att det faktiskt händer en massa saker som vi varken kan förklara eller förstå.Tillvaron är så fantastisk att vår mänskliga hjärna inte riktigt räcker till att hantera allt vi möter.
Man kan naturligtvis förhålla sig på olika sätt till vår oförmåga att förstå. En del blir utmanade och lägger ner enormt mycket arbete på att strukturera och förklara tillvaron, andra slår sig till ro med att vi ändå inte kan förstå allt, utan en del får man bara acceptera.
Det du beskriver skulle en del männsikor tolka som klart övernaturliga fenomen där någon/något som finns men som vi inte känner till så mycket, om varit i farten, andra skulle säga att du inbillade dig. Någon skulle kanske undra om det var din hjärna som spelade dig ett spratt, som en hallucination tex, medans återigen någon skulle säga att det säkert hade en naturlig förklaring fast du inte räknat ut den ännu.

Själv är jag benägen att hålla mig lite öppen inför olika möjligheter. Om händelsen/upplevelsen återkommer om igen och den får dig att tänka i vissa speciella banor, kan man kanske undra om den har en viss betydelse. Men är det en engångshändelse som man inte förstår något alls av, tror jag man lungt kan säga att "så'nt händer", och inte bekymra sig så mycket över det.

när det gäller "djurupplevelsen" tror jag många människor vid vissa perioder i livet tänker att de kan göra "omöjliga saker" av ren mental styrka. Själv har jag ibland fått för mig att jag kan flyga, om jag bara koncentrerar mig tillräckligt mycket (som Peter Pan; tänk vackra tankar) och jag har pratat med andra som haft liknande upplevelser. Kanske är det ett uttryck för en väldigt stark längtan? Varför du då skulle höra de otydliga viskningarna kan jag inte riktigt förklara men kanske kommer du i dessa "längtansstunder" lite närmare ditt undermedvetna och att viskningarna kan vara ett uttryck för det som försiggår där???

Nå, det var ju inga riktiga svar. Mest tankar och funderingar, men håll till godo. Och sköt om dig. Karin