Tjenare! Jag är en väldig tråkig 14-åring som sitter vid datorn hela dagarna, även nätterna ibland! Jo, jag går ju till skolan också, sover och sånt… Men resten av tiden används vid datorn. Anledningen till varför jag inte är med några vänner på dagarna är för att jag har inga. Jag har ingen. Eller, man kan ju säga att jag har 2, fast egentligen inte. Jag är då alltid deras andra val. Jag och dem var alltid vänner förut, alla tre är väldigt blyga och inte så "populära" men på senaste tiden så har jag försvunnit ifrån dem. Nu är det dem 2 som alltid går runt tillsammans medan jag står och lutar mot väggen med mobilen i handen och väntar på nästa lektion. Helt själv. Vilket var jobbigt i början, men jag är van nu. Jag tycker om att vara ensam. Jag har haft lärare som har försökt hjälpa till, även andra elever som inbjuder mig till att sitta med dem. Men jag tackar alltid nej, då jag vet att dem bara gör det för att vara snälla. Vilket jag är väldigt tacksam för! Dem lägger ju märke till mig iallafall! Men jag vill inte bara vara en tyngd som hänger efter dem. (Kom inte med något bullshit som, "nej nej, dem vill ju verkligen vara din vän!!", eftersom jag söker ett ärlig hjälp här.) Detta har gjort mig lite deprimerad, men det är inte det enda… Mitt självförtroende är lågt, väldigt lågt. Jag är väldigt blyg, bara efter en lärare har sagt hej till mig så blir jag obekväm. Jag vet inte varför dock. Jag är väldigt obekväm också, min röst är väldigt mörk.(Jo, alla killars dröm va? Haha… Det är ett jävla helvete. Alla har svårt att förstå mig, ordet "va?" är något som jag hör varje dag, flera gånger. Jag skulle kunna prata mer tydligt, men det skulle ändå vara svårt att förstå mig så jag har gett upp på det.) Men detta är inte nog! Jag har också haft mycket tankar på självmord. Men det orkar jag inte gå in i, så vi lägger det åt sidan! Jag har ett ytterligare problem, jag har haft mycket tankar på att byta kön. Vet dock inte om detta är för att min röst, kombinerat med självförtroendet, blygheten och utseendet gör mig obekväm och att jag hoppas att genom att byta kön kommer ge mig någon ny chans till ett bättre liv… eller om det faktiskt är så att jag vill byta kön. Har hört att man kan hitta någon specialist som man får prata med, som frågar frågor och så diskuterar man om olika saker, vilket hjälper en förstå vad man egentligen vill. Men detta är inget jag vill gå igenom eftersom jag kan inte hitta en sån person själv, och jag vill inte prata med någon jag känner om det. Och det där som jag skrev tidigare, att jag var deras andra val; Jag och en av dem går i samma tyska grupp. Han sätter sig alltid bredvid mig, vilket gör mig obekväm då jag inte tycker om eller respektar han längre.(Kort förklaring: Han har svikit mig flera gånger.) Men jag kan ju inte bara säga det till honom, då jag har ingen aning hur jag ska göra det. Har försökt andra, lite enklare metoder, men han verkar inte förstå. Till exempel så har jag låtit han gå in först, sen går jag in och sätter mig någon annanstans. Men då tar han alltid sina böcker och sätter sig bredvid mig. Antar att jag måste vara lite mer tydlig, men vet inte hur…) Läste nyss igenom allting jag skrev och märkte att inte mycket av det hängde ihop… Men det är 02:24 just nu och jag måste sova snart! Hinner inte fixa texten. Anledningen till varför jag skrev detta, var för att… Dela mitt liv? Jag vet inte helt enkelt. Kommer inte heller förvänta mig något svar… Då jag har inte ens pekat ut vad jag vill ha hjälp med… Så… Tack för att du läste och godnatt! Jag vet inte om jag valde rätt för vem som ska svara, men om det blev fel så kanske ni kan skicka vidare detta? Om ni nu känner för det :)

---

SVAR

Hej du!

Det är många tankar du har och jag ska försöka besvara dem.

Det här med vänner som man kommer ifrån är svårt. Ibland är det en naturlig process när man växer upp, växer ifrån varandra, får nya intressen och nya vänner. Men det är ju inte lättare för det. Jag vet inte om de som erbjuder dig sittplats hos dem och liknande verkligen gör det för att de vill vara dina vänner, men kanske är de värda en chans iallafall? Du kan ju inte veta att de gör det för att vara snälla, det kan faktiskt vara så att de vill lära känna dig.

Om du känner att du lever med fel könsidentitet så är det viktigt att utreda det för att du ska kunna må så bra som möjligt. Du kan gå in på RFSLs ungdomssajt om transsexualism http://www.transformering.se/ och läsa mer.

Så här står det på Vårdguiden om att korrigera sitt kön:

Om du är under 18 år vänder du dig till en ungdomsmottagning eller en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning, BUP, för att få en remiss till Könsidentitetsmottagningen för unga på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

När det gäller dina tankar på självmord, så tycker jag att de är värda att tas på allvar! Jag vill tipsa dig om sidan http://www.sjalvmordsupplysningen.se, där du kan chatta varje kväll mellan 19-22, där kan du få stöd och hjälp att gå vidare.

Jag hoppas att du blev lite klokare av mitt svar. Ta hand om dig!

/Helena - Nätvandrarna