Hej, jag har ingen aning om jag valde rätt person att svara på min fråga men nu är det så att jag undrar om jag håller på att bli lite galen..? Jag undrar detta eftersom jag tror och tänker att jag är uttittad i mitt hus, alltså att det är små mini kameror i huset, i mitt sovrum, badrummet och i vardagsrummet. Det känns alltså som om jag är med i en hemlig tvshow. När jag går ut te.x varsomhelst så är det många människor som kollar på mig, alltså dom glor in i ögonen på mig, hela tiden, många människor gör det, unga som gamla. Jag är inte ful eller något men så fort personen kollar på mig så kollar jag bort. När jag är hemma vid dom där ställena ja nämnde så beteér jag mig på bästa sättet, i badrummet när jag ska duscha så håller jag för med en handduk när jag klär av mig eftersom jag känner mig uttittad, att jag är med på den där tvshowen. I skolan nu så när jag går in i klassrummet så tystnar alla och glor mot mig, jag vet detta eftersom jag kollar i ögonvrån, vet ej varför. jag undrar om vissa inte gillar mig.? jag har inte gjort något mot dem eller så. jag är trevlig. Dom tystnar ej när min syrra går in i klassrummet, bara med mig. hjälp..?

---

SVAR

Hej K.
Åh, vad jobbigt det låter att känna så där....men det är inte ovanligt att man får sådana tankar. Vi människor är så väldigt känsliga för vad andra människor tycker och tänker om oss. Ibland när man är osäker och känner sig tveksam på om vi är tillräckligt bra eller omtyckta kan man ibland få tankar om att andra är extra uppmärksamma på oss och extra kritiska för hur vi beter oss. Det är inte farligt att få sådana tankar, eller fantasier, men det är ju väldigt slitsamt att behöva brottas med dem hela tiden. Jag tycker att du skall prata med någon vuxen om dina tankar så du inte behöver vara ensam om dem. En förälder, skolsköterskan, eller någon annan du har förtroende för, kanske vore det bra om du fick prata med någon på BUP, barn och ungdomspsykiatrin, för att reda ut riktigt vad och hur du tänker. Det finns hjälp att få, och det här skall du inte behöva kämpa med alldeles på egen hand.
Lycka till.
Karin