jag känner att jag måste få ur mig detta på nåt sätt. Men jag känner mig så himla ensam fast jag har en massa folk jag älskar runt omkring mig, det finns ingen jag riktigt kan prata med. Enda sen min farfar gick bort förra året har jag känt mig så himla nere och käns som om hela min värld går under. Och nu har jag varit borta från skolan i nästan två dagar för att jag känner mig så himla deppig, vet inte riktigt varför. De kan vara för att jag börjar sluta lita på folk. Förlåt för att det blev mycket text men jag behövde verkligen få ut det här till nån. Och jag har många gånger tänkt på hur de skulle bli om jag bara sluta leva. Det känns som om jag inte har nån anledning till att leva. Men sen jag var runt 4-6 års åldern har jag levt med bråk och alkohol i min familj mer eller mindre,och jag vågar inte berätta det för mina närmaste vänner för att jag skäms.jag har ju skilda föräldrar så jag tycker det är extra jobbigt. Och två av mina bröder bor så himla långt bort så jag kan ju liksom inte bara gå hem till dom och prata. Folk förstår inte riktigt hur jag känner mig, det är sånt som kan få mig att må så himla dåligt så ibland jag bara vill sluta leva. Det låter kanske inte så jobbigt, men för mig tar det verkligen på mina krafter. Och jag vill verkligen ändra på hur jag tycker,känner och tänker innan jag kommer göra nåt jag kommer ångra. Det enda jag behöver är att jag ska kunna lita på folk mer och höra att folk älskar mig Hah börja gråta när jag börja skriva detta. Jag vill verkligen ha hjälp så jag är väldigt tacksam för svar!:) tack o hej

---

SVAR

Hej tjejen,

Förlåt mitt sena svar!

Jag rekommenderar att du tar kontakt med en kurator tex. Det kan vara så att din farfars bortgång utlöste det deppiga i dig. Kanske behöver du bara få prata av dig till ngn dom lyssnar och kan ge råd. Kanske behöver du komma fram till en plan om hur du from nu kan må bättre. Vad som måste göra. Prata med ngn vuxen i din närhet som antingen kan hjälpa dig, som en läkare eller kanske sköterska eller bara en vuxen som kan hjälpa dig vidare. Du kan ringa till olika hjälplinjer som kan slussa dig vidare.

Det kanske låter komplicerat och jobbigt, men det behöver verkligen inte vara det. Börja med att ringa till en hjälplinje, det är kanske lättare än att gå till en fysisk person. Det viktigaste är att du gör ngt, ngt som du känner att du orkar med.

Lycka till!

//Susanna