Hejsan. Jag har ett problem som jag verkligen inte kan prata med någon om. Inte ens mina vänner. För ett halvår sedan hade jag sex första gången. Killen jag låg med var två år äldre. Vi var inte tillsammans. Våra föräldrar är vänner och vi brukade smsa litegrann under en tid. Jag var aldrig heller kär i honom och jag har frågat mig själv efteråt varför jag gjorde det.. Det började med att han smickrade mig lite och en kväll när vi kollade på film så började vi hångla och han pullade mig. Efter det så skrev han att han gillade mig på sms och en vecka efter det hade vi sex. Jag ville nog inte egentligen, men jag ville ha det gjort så jag tog chansen. Dessutom ville jag nog vara snäll mot honom också. Han har inte hört av sig alls efter det, på sms eller Facebook. Vi har träffats två gånger efter det, när våra familjer har umgåtts men han brukar inte följa med till oss. Jag vill inte ha en förklaring av honom för jag känner bara på mig att han kommer säga något negativt. Nu till saken. Jag tror att han har förändrat mitt sätt att se på sex. Förut trodde jag att man hade sex med den man var kär i, och att det var så fint osv som skolsköterskor och biologilärare har predikat om, men så är det ju inte. Nu är jag intresserad av en kille, och om jag skulle få chansen att ha sex med honom, så skulle jag nog inte det, för på något sätt vill jag inte smutsa ner honom. Det är så sjukt. Om jag onanerar så kan jag inte ens tänka på någon annan än killen som tog min oskuld. Det känns så fruktansvärt förnedrande att han har påverkat mig så här mycket av en sak. Jag har till och med börjat tänka på om jag var kär i honom och inte kommit över han än. Men jag var inte kär och jag ångrar mig så jävla mycket och vill bara få det ogjort. Det går inte en enda dag som jag inte tänker på det. Hur ska jag göra för att släppa honom och glömma det? Och hur får jag tillbaka min gamla syn på sex, dvs att det ska vara kärlek och inte bara sex? Det går ju inte prata med föräldrar eller mina kompisar om det här för det är så tabubelagt så jag skulle verkligen uppskatta ett svar. Tack på förhand.

---

SVAR

Hej A!

Oj,vad tokigt det kan bli ibland! Vi människor gör verkligen inte så överlagda och förnuftiga beslut hela tiden. Många gånger förstår vi ju inte ens själva varför vi handlat som vi gjort. Om det är någon tröst är det inte bara du som har det så. Alla människor gör sådant vi ångrar, eller inte förstår efteråt, emellanåt. Det är tråkigt, men mänskligt, och betyder inte att man är sämre eller annorlunda än folk är mest.

Jag tänker att du nog inte förändrat din grundinställning till kärlek och sex i grund och botten, utan att du mest av allt är besviken på dig själv över att du gjort något du egentligen inte ville. Att du nu tvekar inför att ha sex med din nya kärlek handlar kanske inte så mycket om att du skulle "smutsa ner honom", utan om att du är väldigt rädd att göra samma misstag en gång till? En ganska sund reaktion tycker jag, om det inte går till överdrift, och också i framtiden skulle hindra dig från att gå in i en sund kärleksrelation (där sex är ett naturligt inslag).

Jag tror att ett sätt att få tillbaka din frimodighet och tilltro till denna förmåga ha en kärleksfull sexuell relation, är att försöka förlåta dig själv, för det misstag du tycker att du gjort.

Om du kan sluta upp med att anklaga dig själv, och i stället tänka lite som jag skrev i början: tråkigt och sorgligt, men mänskligt, och acceptera att också du kan göra misstag och felbedömningar, tror jag också att du kan sluta älta och fundera över händelsen hela tiden. Man kan inte vrida tiden tillbaka och göra något ogjort, men man kan tänka som i det kinesiska visdomsordet:

Störst är inte den som aldrig faller,
störst är den som reser sig efter varje fall!

Att inte ge tappt, trots sina egna misstag, utan resa sig igen, och igen och igen, och försöka på nytt är definitivt både starkt och modigt, och det enda sättet att slutligen nå det man strävar efter.

Så, var lite tolerant och förstående mot dig själv, konstatera att det blev lite fel men att du gjorde så gott du förstod just då, och att du nu har en strategi för hur det skall bli bättre framöver. Och det är tillräckligt!!
Var rädd om dig!

Karin