Hej! Jag går skola i täby men bor ungefär 40 minuter därifirån hos min ena förälder. Jag hatar att bo där eftersom det är långt ifrån min andra förälder och att folk skapar ett intryck av mig som verkligen inte stämmer direkt när jag säger att bor där. Det har ett ghetto rykte. Jag vill verkligen flytta eftersom jag aldrig berättar vart jag bor. Säger bara täby och när dom frågar om andra huset så säger jag att det är någon annanstans i närheten. Jag skäms verkligen. Min mamma vill också flytta men inte hennes sambo och det är väl dels för att han har skaffat vänner här och har inte alls många annars. Och att han tycker det alla säger att skitsnack och att det här är världens bästa ställe och världens bästa hus. Visst, vi har ett stort fint hus men jag VANTRIVS och skulle hellre på bo gatan i täby än här.. :( Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, jag vill vara med min mamma men jag överväger ibland att bo hos min pappa mer bara för att det här har tagit så mycket på mig psykiskt.

---

SVAR

Hej!

Förstår att det är jobbigt att det är så långt avstånd emellan dina föräldrar, och att du bor i ett område som du inte trivs i.

Som jag förstår det oroar du dig över att folk ska ge dig en viss sorts stämpel för att du bor i ett område som du själv kallar "ghetto-område".

Om du vantrivs av den anledningen tycker jag du ska försöka strunta i vad folk runt omkring dig tycker och tänker. Det viktigaste tycker jag är att du bor med människor du tycker om och trivs med.

Jag tänker lite såhär, är det värt att sluta bo hos din mamma bara för att folk runt omkring dig kan få fel uppfattning om vem du är? Min erfarenhet är att folk inte enbart bygger sin uppfattning om vem man är som person utifrån var ens ena förälder bor.

Om det finns andra anledningar till att du vantrivs kan du försöka prata och resonera med dina föräldrar omkring detta, eller om du behöver prata med någon annan kan du kontakta någon av oss nätvandrare, oss hittar du här:
http://natvandrare.fryshuset.se/om-oss/vi-som-jobbar-pa-natvandrarna/

Ta hand om dig!

Varma hälsningar
Amanda Andersson