Hello jag heter Felicia och den senaste tiden har jag känt mig värdelös. Jag har skärt mig 2 gånger redan. När jag kollar mig i spegeln så ser jag en idiot. Jag tycker jag har blivit tjock så jag äter inget och när jag gör det så måste jag gå och spy upp det. Jag vet inte varför det här händer jag har perfekta livet. Bra vänner bra föräldrar men min mamma och pappa är skilda jag har inte träffat honom. Men snälla hjälp mig…..

---

SVAR

Hej!

Det låter ju som att du är på väg eller redan kommit in i en ätsötrningsproblematik och behöver därför ordentligt med hjälp, mer än du kan få här via oss. Jag vet inte hur länge du inte ätit och hur länge du spytt upp det du ätit men du behöver hjälp nu. Ett starkt och bra steg var ju att du kontaktade oss. Det verkar som att du inte har så allvarliga problem med självskadebeteendet just nu, men med det kan du försöka hitta göra andra saker som kan ersätta självskadorna. Det kan vara att skriva, lyssna på musik, slå en kudde, ta en promenad, mål osv. Alltså inget som är destruktivt mot dig själv eller andra. Dina ärr som bildas kommer du få ha i värsta fall resten av ditt liv om dom är stora/djupa, är det mindre kan dom blekna men dom kommer synas. Att skada sig själv är ju ingen lösning på problemet långsiktigt, utan det känns i bästa fall bra för stunden.

När du väljer att inte äta mat innebär det enorm fara för din kropp, det handlar om att du inte får tillräckligt med näring i kroppen så du kan koncentrera dig i skolan, det handlar om att din kropp går in i svält, det kommer heller aldrig göra dig mer lycklig eller må bättre i längden bara för att du slutar äta.

Jag tycker du kan börja med att söka upp böcker om självkänsla tex Mia Törnblom och läsa och göra övningar som står där. Sen behöver du ju en person att regelbundet prata med tex skolkuratorn eller en samtalskontakt på ungdomsmottagningen. Om du har en spegel i ditt rum så försök ta bort den så att du inte regelbunden kommer åt en spegel i börja. Ordet tjock i dagens samhälle har fått en helt annan innebörd än vad den egentligen innebär. Jag kan med all säkerhet säga att du inte är tjock och om du nu är överviktig (som är det ordet jag använder) så löser du inte problemen genom att sluta äta. Din självkänsla och självbild stämmer inte överens med verkligheten och det är den du måste öva upp.

Men egentligen, vad spelar det för roll hur man ser ut? En människa har och ska ha samma värde oavsett om den är lång, kort, smal, kommer ifrån ett annat land osv. Det där är ju bara en norm och ett orealistiskt ideal som ingen eller väldigt få faktiskt kan uppnå. Ett farligt fel man gör är att jämföra med alla andra, var dig själv och låt dig inte påverkas av vad andra tycker eller hur andra ser ut. Det är inte siffran på vågen som avgör om man är värdefull, utan det är personligheten, självkänslan och allt annat som inte alls har med vikt att göra. Så länge man inte är så pass överviktig så det är fara för hälsan eller om man är underviktig så är det inga problem alls. Det är idealet och normen vi måste ifrågasätta, inte vad siffran på vågen är.

Man behöver inte ha ett "dåligt" liv med massa problem för att man ska må dåligt. Det finns ingen "kravlista" på att detta måste du ha för att kunna få dessa problem som du har. Du mår inte bra och det ska man ta på allvar, att du inte kan se varför du mår dåligt spelar ingen roll. Du har rätt att känna att du mår bra. Men jag kan förstå att det är tufft/jobbigt att inte få träffa sin pappa.

Jag tycker du ska använda dig mycket av dina vänner också, dom ska kunna få dig att må bra, känna mening till saker och kunna stötta dig. Men du behöver ju också gå och prata med någon vuxen regelbundet. Ta kontakt med ungdomsmottagningen eller skolkuratorn. Det måste du göra ganska snabbt, för ju längre tid du väntar ju större problem kommer du få med ätstörningarna. Du måste äta något varje dag för att få i dig näring för att klara av att orka dagen, annars får du illamående, huvudverk och får ingen energi till något.