user-image
Okänd
Tjej ,21 år

Hej. Jag vet inte var jag ska börja.. Jag mår bara så dåligt. Varje dag går jag omkring med en stor klump av tomhet och ångest. Oftast kan jag dölja hur jag mår för min omgivning, och för mig själv, men det känns som om det bara blir värre och värre. Jag har tidigare haft självskadeproblem i omgångar, men lyckats sluta och nu inte skadat mig själv på över ett år. Nu har tankar på att skada mig själv börjat komma tillbaka, och jag får kämpa för att låta bli. Jag vill inte att någon ska veta. Utåt går ju allt bra, jag är 21 år, studerar på universitetet och har ett tydligt mål, jag är engagerad åt olika håll, och har börjat få ett brett kontaktnät och mycket förtroende. Men inuti är det kaos. Jag vill så mycket, men det går inte. Jag tappar studiemotivationen, trots att jag är superintresserad och älskar ämnet, jag börjar tappa lusten att umgås med folk, jag är konstant trött, men har ändå svårt att sova, och skulle ibland helst bara ligga i sängen dygnet runt och aldrig mer gå upp. Jag har försökt söka hjälp, men dels så har jag flyttat runt mycket de senaste åren, och jag har lite svårt för att öppna mig och lita på någon. Dessutom tycker jag inte om att ringa, tycker att det är jättejobbigt. Jag har pratat med en skolkurator vid ett tillfälle, och med en präst, men när jag försöker är det som om det låser sig och jag får inte fram allt jag vill säga. Det blir bara jobbigt och jag känner mig dum. Nu har jag nyligen flyttat igen, och jag börjar inse att jag behöver hjälp, på riktigt, men jag vet inte om jag kan/vågar. Som det är nu försöker jag bara skjuta undan allt och ignorera det. På kvällarna och nätterna brukar jag försöka ta långa promenader, vilket hjälper lite ibland, men jag kan bli rädd för mig själv, det händer att jag stannar vid någon bro eller liknande, stirrar ner och funderar på hur det skulle vara att bara hoppa, och försvinna. Det känns som om allt bara blir värre och värre. Det förstör mitt liv, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill absolut inte att någon i min omgivning ska få veta hur jag egentligen mår, samtidigt som jag önskar att några av dem visste, men jag kan inte säga något! Jag behöver hjälp!


SVAR

Hej,

Tack för ditt långa och modiga mail!

Som du mår ska man inte behöva göra. Du berättar att du
tidigare haft problem med självskador och ångest och nu är det tillbaka. Kanske
ligger det en depression bakom? Ibland kommer en depression trots att livet i
övrigt är bra, då kan det vara svårt att upptäcka den, livet blir helt enkelt
bara tyngre och tyngre.

Jag tycker att det är viktigt att du försöker hitta någon du
kan prata med. Precis som du beskriver kan det vara svårt att våga öppna sig,
och det kan kännas pinsamt och jobbigt. Försök tänka på att du behöver och har
rätt till hjälp. Du har rätt att må bättre än du gör just nu. Det kan vara en
idé att skriva ner det du vill säga i förväg så att du inte glömmer något
viktigt. Du kan också läsa upp det, eller ge personen du pratar med lappen så
att hen kan läsa själv.

Om du vill får du gärna maila mig på helena.meyer@fryshuset.se eller
skriva till någon av oss på Nätvandrarna. Du hittar vårt schema på
natvandrare.fryshuset.se

Ta hand om dig!


 


 


Visningar : 368