Hej!
Alla är olika. Alla är inte "skapta" för att hålla låda - däribland jag själv. Jag tror du behöver förstå det. Det är helt okej att vara tystlåten också! Men, sedan förstår jag givetvis att det är jobbigt om du blir/känner dig stressad och pressad i sociala situationer. Men som sagt, alla är olika. Det är så vi kompletterar varandra i det sociala samspelet. Jag är ingen expert på det här, men i grund och botten handlar det om att slappna av och inse att du är tillräcklig precis som du är. Sedan är det ju faktiskt inte bara du som har ansvaret i exempelvis ett samtal. Det är ju som sagt ett samspel. Ta inte på dig hela bördan. Ni är minst två som ska föra samtalet framåt. Och om det blir tyst, so what? Det är okej, det händer oss alla! Det kan kännas stelt och obekvämt, men det går över. Har du funderat någonting kring vad det är som gör att det går bra ibland och ibland inte? Om inte, fundera på om du kan identifiera några skillnader, saker som gör det lättare/svårare. Sedan kan du ju ha några samtalspunkter/frågor med dig i bakhuvudet att falla tillbaka på om du skulle behöva det. Det kan ju handla om allt från vädret till något intresse som du har ... generella ämnen helt enkelt. Det underlättar kanske, om du vill försöka utmana dig själv.
Jag vet inte om jag har så mycket mer att ge dig, tyvärr. Jag hoppas givetvis att ovanstående givit dig någonting, men annars tror jag att du skulle må bra av att prata med någon om det här. Det vill säga, någon som har mer erfarenhet och copingtekniker (hantering) för det här. Har du funderat på att söka hjälp hos Ungdomsmottagningen eller hälsocentralen?
UMO - Prata med någon
1177.se - Social fobi (Se om du tycker att det här stämmer överens med det du upplever.)
Kram, Louise
Visningar : 624