Ångesten tar över. Kan inte sitta ner. Kan inte stå upp. Kan inte andas. Kan inte vara stilla. Skriker efter hjälp. Vad gör man när det inte finns någon annan utväg än att ta sitt liv? Vad gör man när man är för feg? Jag har gjort mitt livs misstag. Jag har varit otrogen mot min pojkvän. Det är inte första gången. Jag var på fest. Det är precis som om jag inte kan kontrollera vad jag gör. Det är precis som om att någon annan var där, i min kropp, den dagen, som om att jag vaknar upp från en dröm nu. Som om att jag inser vad jag gjort NU. Precis som om jag inte ens varit medveten om det innan. Som om att jag är någon annan nu. Allt känns så overkligt. Jag frågar mig själv gång på gång, vad fan har du gjort? Jag vet inte själv. Varför? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Jag vill bara vara med honom. Jag älskar honom så obeskrivligt mycket. Han hatar mig. Äcklas av mig. Han önskar att han aldrig hade träffat mig. Jag känner samma. Om mig själv. Jag önskar att jag aldrig hade fötts. Allt jag gör är att skada dom jag älskar mest. Varför gör jag det? Det är dom som betyder mest för mig, varför gör jag då så? Han var den personen som kände mig innan och utantill. Jag äcklas av mina handlingar, förtränger dom. Jag kan inte ens tänka på vad jag gjort. Får panik. Kan inte andas. Vill bara somna och aldrig mer vakna. Vi skulle resa tillsammans. Göra saker tillsammans. Han kommer glömma mig. Vi kommer aldrig mer ses. Jag klarar inte smärtan som finns inuti mig. Jag vill bara ta mitt liv. Slippa allt. Snälla kan ingen hjälpa mig

---

SVAR

Hej!

OJ, vad jobbigt du har det just nu!  Det är verkligen förskräckligt när man känner att man gjort ett stort misstag.  Och allra värst när man blir så där vansinnigt  arg på sig själv. Du behöver få prata med någon om det här.  Någon som kan lyssna och hjälpa dig formulera alla de där jobbiga och förskräckliga tankarna och känslorna  du har.  Att sätta ord på dem, att uttrycka sig gör att man får lite perspektiv på det som hänt och inte blir helt överväldigad av det.  Det blir inte omedelbart bra igen av det, men det kanske kan gå att stå ut med besvikelsen och ilskan ett litet tag. Att ta sitt liv är inte någon utväg, du behöver ju få en chans att förstå varför det blev så här.  Kanske kan du på lite sikt reda upp situationen? Kanske kan din pojkvän förstå att du inte menade det som hände? Men först måste du nog förstå själv.  Och då behöver du hjälp.

Prata med skolkuratorn/skolsköterskan, ta kontakt med ungdomsmottagningen eller BUP, det finns människor som kan hjälpa dig att förstå vad som hände. Och när ni förstått det och vad det beror på, kan man hjälpa dig att göra något åt det. 

Var inte rädd, det är aldrig riktig kört, även om det kan verka så.  Man kan  bara inte kan se möjligheterna när man är riktigt nere......

Var rädd om dig!

Karin