Vet inte vem jag ska skriva till.. Iallfall, ångest hit & dit, mobbning, skolan & hemma! Allt det, inklusive allt utanför skolan & hemma är bara skit. Hemma, har jag blivit slagen av min mamma några gånger, som tur är, så har hon inte slagit mig i år, är rädd för att det ska hända igen. Min syster, slår mig ganska ofta, hon mobbar mig också, hon kallar mig massa fula saker & snackar skit. I skolan, känner jag mig ensam, har nästan inga vänner där, är mobbad i skolan, alla kollar konstigt på mig, kallar mig massa saker, har också blivit slagen i skolan. Utanför skolan & hemma, är ingenting bra, eller det känns så iallfall.. Ingen verkar tycka om mig, för att min syster har snackat skit, alla hoppar på mig för dem misstag jag gör, alla gör misstag, men det är mig dem hoppar på, som om det bara är jag som gör misstag här i livet. Folk skriver också dumma saker anonymt, o allt det här tar död på mig. Har försökt ta mitt liv, jag skär mig, jag har druckit för att glömma allt, jag började röka för det är som ett lugnande.. Men det enda jag vill, är att slippa bli mobbad, slagen & sluta röka, ha självmordstankar, skära mig & sånt. Vill bara ha ett bra liv, men hur kommer det gå när ingen vuxen lyssnar på mig?

---

SVAR

Hej!

Herregud, du har det inte lätt! Detta är helt oacceptabelt att bli behandlad såhär. Du är bara 14 år och har gått igenom enormt mycket hemskheter redan. Jag fattar inte hur man kan behandla en människa såhär som de gör mot dig. Du har ju ingen frizon i livet du känner dig trygg och bra med, vilket är helt galet dåligt. Jag förstår dock att du börjat med de destruktiva beteenden mot dig själv. Men jag beundrar och är glad för att du ändå har lite hopp kvar, du VILL ha det bättre. För det är ju så att du har rätt att känna dig trygg både i skolan och hemma.

Du nämner om din mamma, men ingenting hur din relation till pappa ser ut. Är det så att han inte ens finns närvarande och som du inte träffar något? Eller är det så att han är den enda som behandlar dig bättre, i så fall försök använd dig av honom. Vet din mamma om hur din syster behandlar dig? 

Det första som jag kommer och tänka på gällande din familj är att du borde få en fosterfamilj i stället, som faktiskt kan ta hand om sin dotter på ett värdefullt och respektfullt sätt. Detta kan man anmäla intresse för hos socialtjänsten i din kommun. Men å andra sidan berättar du att du inte blivit slagen av din mamma på över 5 månader, så den biten kanske har slutat förgått får vi hoppas. Men hur som helst är din systers beteende helt oacceptabelt. Är det en konflikthändelse som ligger bakom det hela och att hon vill "hämnas" eller är det så att detta bara uppstod utan något bakomliggande. Alla syskon bråkar/retas ju, men inte på denna nivå. 

Kanske det är så att din syster inte förstår hur illa hon gör dig. Då kan det vara lämpligt att skriva ett brev och berätta det, så att hon får en tankeställare/uppvaknade ur beteendet. Syskon har man ju i regel kontakt med hela sitt liv, så problemet måste ju lösas. 

Problemet i skolan måste ju även det lösa sig. Vad betyder "nästan inga kompisar" att du inte har en enda riktig eller att du har få/en? Dina problem är riktigt allvarliga, vilket betyder att du måste få hjälp ifrån proffs i din närhet och då finns skolkuratorn som man i första hand kan testa och se om det är någon vettig person. Mobbning i skolan har ju rektor och personal ansvar för att se till så det stoppas. Har du någon favoritlärare som du tycker är vettig, som kanske kan finnas för dig? Misshandeln på skolan bör anmälas till polisen. Är det ens någon som vet om hur du behandlas i skolan?

När jag var i din ålder använde jag mig av internet och community för att hitta en vettig person som vän. På nätet kan man lära känna personen på ett helt annat sätt och har man dessutom svårt rent socialt så är nätet en möjlighet att hitta kontakter. Du verkar ju bli utsatt även på nätet, så då kan tipset vara att inte avslöja din identitet på communityn, så man inte kan koppla det till att det är du som har profilen. På så sätt slipper man de i skolan/klassen att hitta dig och kränka dig även där. På nätet kan man även hitta lite olika föreningar, klubbar och idrotter som man är villig att testa. Börjar man i en sådan har man även möjligheten att hitta nya kontakter. Du behöver ju komma bort ifrån ditt hem så mycket som möjligt, eftersom du inte känner dig trygg där. Så ett alternativ är just någon fritidsaktivitet som du kan göra efter skolan. Kanske gillar att måla, rita, sjunga, skriva, pyssla eller annat. Att hitta något som man brinner för eller som man älskar att göra är nödvändigt för att komma bort ifrån plågozonerna du lever i. 

Att skada sig är en av de sämre metoderna man kan använda sig av för att dämpa ångest. Dels för att det bildar ärr som kan sitta kvar resten av livet och även för att i regel dämpas ångesten endast för stunden men inte för resten av dagen. Det gäller istället att hitta något som kan ersätta det, tex att man alltid tar en promenad när ångesten slår till, att man målar och skriver av sig, att man sätter på sin favoritlåt som går om och om igen, har man någon man kan ringa kan även det dämpa lite ångest. Det finns även ångestdämpande medicin man kan få som då ska vara en krycka och hjälpmedel för att lättare kunna hantera ångesten och att den inte blir lika stor/intensiv. Tar du kontakt med ungdomsmottagningen (du hittar var de finns hos dig via umo.se) så har du chansen att få hjälp till att få medicin. 

Röka och att dricka är ju som du förstår heller ingen lösning på din ångest. Rökning är ju någon väldigt svårt att sluta med och något som kan ta lång tid att bli fri ifrån. En del slutar genom att trappa ner mindre och mindre, andra tycker det är bättre att sluta tvärt och härda ut de första veckorna som oftast är de värsta. En sak man även ska komma ihåg när man dricker är att ångestkänslor kan ALDRIG dränkas med alkohol, för ångestkänslor kan nämligen simma. Dessutom ger ju bakfyllan oftast egna ångestkänslor, vilket då förvärras dubbelt så mycket. Återigen så måste du försöka hitta något som ersätter dina "lösningar" på ångesten just nu och det kan man bara få reda på vilka som hjälper just dig, genom att testa.

Dina självmordstankar förstår jag att du har när du aldrig känner dig trygg och värdefull någonstans i livet. När man får dessa tankar handlar det om att hitta lösningar som gör att tankarna avleds av någonting annat. Att röra på sig brukar rensa en del tankar, tex att promenera eller jogga, det bildas nämligen ämnen i kroppen när vi rör oss som gör att vi mår bättre. 

Det finns mycket mer tips, råd, vägledning och stöd som jag kan ge dig om vi samtalar/diskuterar kring din livssituation. Det finns många frågor som jag behöver få svar på för att jag ska kunna stödja fullt ut. Jag ber dig därför maila mig så vi kan börja med en regelbunden kontakt motmobbning@gmail.com