hej, jag tog kontakt med dig en annan gång. angående att jag är 15 år och gravid och har precis gjort slut med pappan, vet ej om du minns mig. men jag mår iallafall fortfarande dåligt… snabb sammanfattning typ. jag blev gravid i augusti och var då fortfarande ihop med pappan, vi gjorde slut ungefär slutet av oktober, jag kände inga känslor för han men han tappade aldrig sina känslor. vi hade inte så mycket kontakt förräns i mars, vi började träffas mer och mer och blev ihop. jag fick tillbaka mina känslor om inte mer!! men det tog slut efter en vecka på grund av att han började undvika mig så jag gjorde slut. jag ångrade mig sedan och gjorde allt för att få tillbaka han men han vägrade, några dagar senare hade han en ny tjej. jag blev helt förstörd och låg och grät i flera dagar, han sa att han hade tappat alla känslor för mig. nu bor han tillsammans med sin nya tjej och har hoppat av gymnasiet, han får inga pengar och lever på tjejens socialbidrag. han har sagt upp kontakten med sin familj och vill bara träffa mig om det gäller barnet. jag vill kunna vara vän med han för barnets skull. han har tidigare knarkat (han är 18 år) men slutade när han fick reda på att han skulle bli pappa. men nu har jag hört att han har börjat igen (hans tjej är stor knarkare). han tar inte kontakt med mig mer heller, utan det är jag som får kontakta han. och han vill inte vara med på förlossningen för han tycker det är onaturligt eftersom vi inte är ihop. jag vill inte ha med han ändå, men tycker att han har helt fel åsikt och att han är för lite delaktig. jag tänker ha ensam vårdad då det känns som det ända rätta, men han vet inget om det. det är nu 8 dagar till det beräknade datumet, och han har ingen kontakt med han. jag har kontaktat han sååå många gånger och verkligen försökt göra han delaktig detta, men han skiter i det. så jag har nu slutat att kontakta han och tycker att han kan ta insiativet. det är 8 dagar kvar och han har inte tagit någon kontakt. jag känner att han sviker sitt egna barn och även mig. jag vet inte om jag har känslor för han mer, jag tror inte det. han har skickat så otroligt fula sms till mig. han har tex skrivit att allt jag gör är att sitta och gråta (grät en gång inför han pga han hade ny tjej) och säger att jag vill att alla ska tycka synd om mig, att min mamma är sjuk i huvudet, att jag är det värsta som har hänt han osv. men jag känner ändå en saknad. allt känns så jävla jobbigt nu. jag känner mig inte lika stark längre och jag tror inte någon kan fatta hur det känns att vara ung gravid, få allas blickar och elaka kommentarer, att pappan skiter i allt, att bära på ett foster i skolan när alla kollar på en. jag orkar inte mer. ingen förstår mig.

---

SVAR

Hejsan!

Jag kommer ihåg dig mycket väl och har tänkt på dig och undrat hur det har gått för dig.

Blir väldigt ledsen och faktiskt riktigt förbannad när jag läser hur ditt ex behandlar dig, att inte finnas där för dig och barnet är som du skriver ett skrev. Det krävs två personer för att ett barn ska bli till och därför är båda två lika ansvariga för barnet och det verkar inte som om din pojkvän tar sitt ansvar och beter sig väldigt konstigt. 

Jag kan inte förstå hur jobbigt du har det men utifrån det du beskriver det låter det riktigt tufft, du skriver att du inte känner dig stark längre och att du inte orkar med. 

Du ska inte behöva vara ensam i det du går igenom, även om det inte känns så så finns det andra personer som har gått igenom ungefär samma sak som du och genom att prata med någon vuxen/ någon du litar på så kanske du kan få hjälp och stöd att hantera situationen.

Om du vill så pratar jag jättegärna mer med dig via skype eller facebook, där heter jag amanda,andersson.fryshuset, det är bara att lägga till mig och så kan vi prata när det passar dig. Kan komma med mer tankar och funderingar där också. 

Ta hand om dig och kontakta gärna mig på skype/facebook! 

Kramar 

Amanda