Jag hatar min kropp. Verkligen råhatar den. Jag väger 58 kilo och är 176 cm lång, och jag vet att det är på gränsen mot undervikt men hela jag är fläskig så det är väl för att jag inte har några muskler. Jag äter godis och så men räknar kalorier så jag inte äter mer än 1200-1500 om dagen. Jag är inte ätstörd eller så. Jag har ätit mindre och tränat i ca sex månader nu men ingenting händer. Jag fattar på något sätt att jag inte behöver gå ner i vikt, men jag är trött på att alltid känna mig så klumpig och fläskig. Min bästa vän har verkligen den perfekta kroppen, smal och vältränad. Bredvid henne är jag jätteäcklig. Jag är så trött på mig själv. Jag vill väl må bättre, det är därför jag skriver tror jag. Vad ska jag göra? Vill kunna gå i bikini i sommar, utan armarna i kors framför magen.

---

SVAR

Hej fina du!

Jag hör att ditt problem inte alls egentligen sitter i kroppen, även om det känns så. Du behöver jobba med dina tankar om dig själv och inte alls med kalorier eller träning. Det här sitter inuti och det är det du behöver jobba på är självkänslan. Att du är vacker och värdefull precis som du är. Finns en bra bok av Mia Törnblom som heter "Du äger" som är väldigt bra. Fundera också över om inte du behöver ta lite hjälp för det här? Så att inte det här förvärras ytterligare och för att du helt enkelt inte ska behöva lida så här i tankarna. Fundera på om inte samtalskontakt på skolan (skolkurator) vore något? Annars finns det ofta psykologer på Ungdomsmottagningen. Man kan maila och höra. Du är värd så oerhört mycket bättre än att korsa armarna framför magen!

Stor kram, Catherine