Hej! Vad bra att du skriver hit även om du inte skriver en direkt fråga så kommenterar jag det du skrev, för det är så himla bra beskrivet. Precis såhär är det lätt att det börjar när man utvecklar en ätstörning. Precis som du skriver är det så många som är besatta av vikt runt omkring oss, så även om du försöker att inte bry dig och kanske innerst inne inte vill, är det så lätt hänt att hamna där ändå.
Men det är ju inte riktigt så livet ska vara, eller hur? Att inte bry sig om det roliga man gör utan tänka på mat. Det är så ovärt det på nått vis. Livet har så mycket att erbjuda om man bara kan fokusera på det fina. Om din pappa har uppmärksammat det, tror du att du skulle kunna prata med honom igen, och säga precis så som du skriver här. Då kanske ni tillsammans kan hitta en väg ur detta, innan det hinner gå för långt.
Jag tycker däremot inte att du ska skämmas. Det är så himla lätt hänt och det är så mycket vanligare än vi tror, att människor runtomkring oss tänker i de här banorna. Var inte så hård mot dig själv, men försöka att ta den hjälpen som finns. Det behöver inte gå så långt som att du förstör ditt egna liv, och det går att sluta. Jag lovar.
Stor kram till dig!
Visningar : 476