Hej, Susanna! Hoppas allt är bra med dig.. Jo.. Jag är en glad, vanlig snubbe på 17 år som tar livet som det kommer! Brukar inte haka upp mig på saker väldigt lätt, men det är en sak som stör mig och gör mig extremt upprörd / ledsen, som jag går och grubblar på nästan hela tiden; Min pappa. Han är en helt okej pappa, han har aldrig varit direkt otrevlig mot mig eller något sådant, men det känns som har ogillar mig på något sätt. Han blir aldrig stolt över mig, vilket är det enda jag vill att han ska vara. Gör jag honom en tjänst så får jag inte ett ”bra jobbat”. Det kanske är lite väl töntigt att klaga över ett enkelt ”bra jobbat”, men när man aldrig har hört något relaterande av honom förut så blir man ju lite nere. Jag valde den linje han tyckte att jag skulle gå, men han blir fortfarande inte nöjd alls. Får jag VG på ett prov så får jag inte ett ”bra jobbat”, utan jag får ett ”Varför fick du inte MVG?”. Han ställer krav på mig som jag inte kan leva upp till, vilket gör mig extremt ledsen. Det känns som jag är familjens ”svarta får”, nästan. Det enda jag vill är att han ska vara stolt över mig, men ingenting verkar funka. Har du något / några tips?

---

SVAR

Hej på dig,

Jag får faktiskt väldigt ont i hjärtat när jag läser din fråga.. Jag kommer inte att kunna ge dig några tips om hur du kan få honom att bli stolt över dig. Jag vet inte hur din pappa är eller hur hela bakgrundshistorian ser ut, men på ditt mail låter det som att du genuint hungrar efter din pappas "godkännande". Du verkar göra allt i din kraft för att göra honom stolt. Och vet du vad? Det är allt du kan göra! Så länge du gör ditt bästa, så ska du vara stolt över dig själv. Jag kan inte ge dig tipset, sätt dig ner och prata med honom, då jag inte riktigt vet hur han är som person och om han är mottaglig för ett sådant snack. Vad tror du? Skulle du kunna sätta dig med honom och prata igenom saker och ting?

Oavsett, så förstår jag att du som barn längtar efter din pappas villkorslösa kärlek och "approval" (gillande). Det är normalt! Vad som inte är normalt är att inte ge det som du längtar efter som förälder! Du skriver: "han har aldrig varit direkt otrevlig mot mig eller något sådant, men det känns som han ogillar mig på något sätt. Han blir aldrig stolt över mig, vilket är det enda jag vill att han ska vara." 

Det är han som gör fel och det är han som ska rätta till sitt beteende, inte du. Det är inte du som ska kämpa för att han ska vara stolt över dig, utan det är han som ska jobba för att du ska känna dig älskad och trygg! Det är hans jobb som förälder. Så länge du gör ditt bästa i livet så har du gjort ett riktigt bra jobb!

Sorry för att jag inte svara på din fråga!

Kram på dig!

Susanna